Hm.... Den där mjölkfria maten Lyckeli ska äta under behandlingen, Nutramigen, den gör att hon STINKER! Fast det beror även på själva behandlingen. Det kommer ruttna fisar, stinkande rapar och slajmigt kräks mest hela tiden. Bläääää....

Då var andra besöket hos Marianne Reinthal i Stenungsund avklarat. Eftersom Lyckelis kolik bara har blivit värre och gått från lite kink på kvällarna till hjärskärande skrik kvälar och mornar så bestämde vi oss för att testa akupunktur. Igår var premiärbesöket. Jag och Lyckeli tog tåget till Stenungsund och hem igen efter besöket. Vägen dit gick sådär. Själlva tågresan gick kanon, för då åt hon middag. Men pendeltåget som tog oss in till Göteborg var INTE roligt, enligt min dotter. Usch och fy och aptrist, ta upp mig, ge mig mat, roa mig, låt oss åka HEM, mamma! Resan hem gick däremot strålande, från att vi gick från Marianne, då Lyckeli sov, genom tågresan, då hon åt, och sedan ändå till hennes farföräldrars dörr. Jag har ALDRIG sett Lyckeli ligga så lugn och glad som i vagnen då vi gick från Mölndals station till Marcus föräldrar. Jag grinade och var tvungen att berätta i telefon för syrran hur glad jag var och hur skönt det var att se fina bebisen ligga där och vara nöjd med livet. Vagnen är annars inte favoriten. Men enligt Marianne kan det bero på att när kolikbarn ligger platt på rygg så trycker magmuskelaturen på tarmarna och det kan göra ont.

Sedan blev kvällen värre än vanligt, som väntat. De två första gångerna av behandlingen driver ut massa slagg och gammal skit från tarmarna, vilket ju är jobbigt för Lyckeli. Men efter de två första dagarna ska det bli bättre...

Idag körde snälla svärfar/farfar oss till Stenungsund, och resten av de 6 dagarna vi har inbokat tid ska vi samåka med en kompis. Jag hoppas verkligen på det här!