Det finns inget hemskare än när Lyckeli skriker sig hes och gråter. :-( Jag skulle lätt kunna hugga av mig en fot eller två för att hjälpa henne då, men det funkar ju tyvärr inte så. Det var två jobbiga timmar här nyss men nu, efter att ha sovit en skvätt, sitter hon lugn i sin pappas knä. Hoppas det jobbiga för kvällen är över. Och nu får faktiskt akupunkturen börja hjälpa! Min stackars bebis...