När Marcus berättade för innabandygänget ikväll att vi hade varit på en timmas teori på babysimkursen idag så garvade grabbarna halvt ihjäl sig. "Va sjutton gör man då?" frågade de. Jo, vi trängde in oss i ett rum tillsammans med 29 bebisar till och deras föräldrar. Vi drog en efter en av våra barn brallan och testade vilken storlek på simbyxor vi skulle köpa. Vi försökte hitta platser och satte var och en igång med att underhålla, mata, byta blöja, rapa eller somna våra bebisar, beroende på behov och samtidigt försökte vi alla lyssna på vad damen längst fram berättade för oss. Det hördes sådär, kan jag säga... Hon gick igenom vad som skulle ske under kursen, hur man lättast duschar tillsammans med barnet inför badet, varför vi behövde specialbyxor på barnet (fast det är väl uppenbart?) och hur man bäst kan förbereda barnet på vad som komma skall. Vi fick i läxa att duscha tillsammans med våra bebisar så att de vande sig lite vid att det kommer vatten i ansiktet. Nu har vi duschat med Lyckeli måååånga gånger redan, både jag och Marcus, men Marcus tog ändå uppgiften på största allvar. När han kom hem från innbandyn så slängde han av sig kläderna och deklarerade för vår dotter att "nu ska vi göra läxan!". Så de duschade och varannan minut hördes ett "NU KOMMER DET VATTEN!" med hög och klar röst. Så hade damen på kursen sagt att man skulle göra innan barnet fick vatten i ansiktet, så att det lär sig hålla andan.

Det är dock inte varje uppgift Marcus tar på så stort allvar. Imorse, när Lyckeli vaknade halv åtta, så gick jag upp och matade henne. Långt efter att jag hade matat henne klart, bytt på henne, klätt henne, "lekt" med henne och somnat henne igen så ramlade Marcus upp ur sängen. Han kom ut i köket där jag stod och dukade fram frukost, kisade mot ljuset, kliade sig i huvudet och sa "jag hjälper till" och så skulle han ta fram smörknivar. Det fanns inga. Alla knivar låg i disken. Marcus funderade några sekunder, suckade djupt och sa, samtidigt som han struttade iväg mot toan, "Den här situationen får du ta hand om." ;-)

 

Helené

7 oktober 2008 22:33

Ja, de är verkligen super fint :) Så härligt o vara ute när de är så!

http://www.missh.bloggagratis.se

 

Linda

8 oktober 2008 23:17

Vad skoj att ni ska gå på babysim! Jag gick på det med Adam när han var liten. Har inte bestämt om jag ska gå på det med William eller inte... får se... han älskar ju att bada och duscha så förmodligen skulle han gilla det!

kram Linda

http://lindaskriver.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...