Det har hänt mycket med Lyckeli de senaste dagarna. I hennes utveckling, alltså. Hon börjat sträcka sig efter saker, hon försöker ta på dem och följer dem med blicken när jag drar dem fram och tillbaka framför henne. Hon ligger och iakttar en intressant fläck på väggen eller hur solen lyser in genom fönstret långa stunder. Och så snackar hon... Ojojoj va hon snackar skit när hon väl sätter igång! Och vi ska självklart svara, och fråga, och le och be henne berätta mer. Då är hon som allra lyckligast. :-)

Idag är det jättefint väder, så vi bestämde oss redan vid frukost att nu ska det bli en skön höstpromenad, bannemej! Medan vi åt frukost sov Lyckeliten i sin babysitter och när hon vaknade hade så hon bedårande små nappmärken på knubb-kinderna. :-) Kolla in första kortet, får ni se!

Det var verkligen vackert ute, med alla höstlöv som fortfarande till stor del sitter kvar på träden. Lyckeli somnade i mammas famn och sov vidare större delen av promenaden i vagnen. Men då det var en halv km kvar passade det sig för lilla fröken att vakna och som vi alla vet går det INTE att ligga i vagnen då man är vaken! Så det var bara för pappa att ta upp sin dotter och bära hem henne. Det är mysigt det med. :-) 

Hösten till ära hade Lyckeli idag på sig den röda tröja som hennes mamma med mycket möda och stort besvär påtade ihop i våras då bebis fortfarande låg och grodde i magen. Den var USCH att ta på sig (det är inte poppis att dra saker över huvudet) men väl på var den helt okej, tyckte Lyckeli. Hon såg ut som en liten tomte där hon låg i vagnen. :-)