Igår var jag duktig nog att ta mig till Ikea för att inhandla köksgardiner. Jag veeeet att vi har bott här sedan i juli, och jag vet att de flesta tycker vi är apknäppa som inte har satt upp gardiner i köket än. Men det är ju så t r å k i g t ! Det enda som är värre än att behöva sätta upp gardiner är väl i så fall att åka till Ikea och köpa dem. Men jag stålsatte mig och åkte. Marcus och Lyckeliten var kvar hemma.

Efter säkert en timmas veleri och ångestsvettning på gardinavdelningen hade jag bestämt mig för vilka gardiner det skulle få bli. Jag följde storasyrrans råd och satsade på halvt genomskinliga såna där rullgardiner, i två olika färger. Jag fick även med mig en kökslampa  hem, så jag kan slippa famla i blindo på kvällarna endast i skenet av lampan i köksfläkten. Det finns i och för sig två lampor i taket, som fanns där när vi flyttade in. Såna där trista plasthistorier som hör till lägenheten. Men jag klarar verkligen inte av skenet från de lamporna! De stör mig som in i h*****e. Jag hade till och med  sinnesnärvaro nog att slita med mig en jordad kabelhistoria till lampeländet, så jag ska nog få peta upp den i taket vilken dag som helst. :-)

Mitt i Ikeaskiten var jag tvungen att ringa M hem för att be honom kolla hur breda fönstren i köket är. Då berättade han att Lyckeli äntligen hade fått tummen ur (fniss) och bajsat. Det hade hon skitit i att göra (fniss igen) i två dagar, men nu var det äntligen dags ändå. Men en kvarts hårt arbete, med rött ansikte och värsta ta-i-posen med armarna, resulterade endast i en älgskit. En enda liten puttekulsbajs. Hm... Jag och Marcus dividerade en stund om ifall en sån där komprimerad skit innehåller allt det det vanliga lasset innehåller, men vi fick ge upp diskussionen då mitt mobilbatteri nästan tog slut.

Väl hemma fick jag faktiskt upp gardinerna och det blev fint! Mycket nöjd med mig själv blev jag. :-D Efter att ha kastat ut lite godis i omgångar till påringande häxor och spöken (det var ju halloween) satte vi oss i soffan och kollade på Forest Gump. Lyckeli somnade gott vid halv tio efter att ha skiftat bekantskap med det fina babygym hennes snälla farfar hade kommit hem med tidigare under dagen. Hon var till en början rätt skeptisk men efter ett tag började hon flaxa runt med armarna för att peta till de där lustiga figurerna som hängde och glodde på henne. Det är bra, Stumpedischen, du ska inte naivt lita på vem som helst bara för att de finns mitt framför näsan på dig. ;-) Låt dem presentera sig ordentligt först.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...