Lyckeli vaknade idag med ett gallskrik. Jag och Marcus flög upp och försökte ge napp, trösta, vagga och ha oss, men bebis var helt till sig. "Va varm hon är!" kunde jag snart konstatera. Av med pyjamas och in med termomtern, som visade 38.6 grader. Hu, min stackars bebis... Hon åt rätt bra ändå, och sov bort större delen av dagen, så det är nog inte någon fara. Men va det värker i mammahjärtat då hon gråter så förtvivlat varje gång hon vaknar. :-( Enda stället hon vill sova på är på amningskudden, i min famn. En gång lyckades jag lägga ifrån mig kudden på soffan, men annars slog hon upp sina vackra (dock idag lite feberblanka) ögon och putade ut med underläppen och darrade med den så fort jag försökte lägga ner henen intill mig. Då var jag bra snabb med att lägga tillbaka henne i min famn, så vi blev sittandes i soffan mest hela dagen. En LÄTT uppoffring för min fina dotter. Jag kan inte tänka mig att det finns något jag inte skulle göra för henne.

Så här pluttig var hon, mitt barn: