Igår var ju Lyckeli sjuk, så hon sov mest hela dagen. Antagligen så bunkrade hon upp med sömn då för nu ikväll har hon varit direkt omöjlig att få att sova. Första försöket kvart över åtta. Jag, Lyckeliten och kvällsmat. Det brukar funka, och liksom alltid somnade hon gott med nappflasknappen i munnen när hon var mätt. Då brukar jag bara peta in nappen, låta henne sova några minuter så hon sover hårt och sedan bara lyfta in henne till vaggan. Idag vaknade hon med ett BLING samma sekund jag lade ner henne och deklarerade högljutt med en gång att hon minsann INTE kunde tänka sig att sova. Ingen större katastrof. Bara att försöka igen. Ut till soffan, upp med bebis på amningskudden och erbjuda mat. Men väggen var visst väldigt mycket roligare, för hon log med hela ansiktet medan hon glodde på den bakom min axel. Nappflasknappen bara lekte hon med. Efter en halvtimma fick Marcus ta över, för ibland ger det resultat om vi byter. Jag är dessutom fortfarande aptrött och halvsjuk, så det var lika bra att han, som har energi idag, fick ta över. Men icke. Sova var BAJS, tyckte Lyckeli. Men till slut somnade hon i selen medan Marcus skumpade runt i vardagsrummet. Han lyfte upp henne och lade ner henne i vaggan - och hon vaknade. Eeeeen gång till. Upp i selen, hon somnar, han lyfter ut henne och håller henne mot axeln - hon vaknar. Nu är det försök nummer fyra på gång ute i vardagsrummet. Jaja, till slut somnar hon väl, och strax därefter säkerligen även hennes föräldrar. ;-)