Igår kväll kom det första skrattet från Lyckeli. Hon har ju låtit då hon varit glad tidigare, men vi har inte varit säkra på om det är skratt eller om det bara är lite gurgel... Men igår var det ingen tvekan - hon skrattade! Det var när jag pussattackerade hennes kinder samtidigt som jag kittlade henne mellan alla goa halsveck. Hon kluckade till och skrattade förtjust. "Åh, hon skrattade!" ropade jag till Marcus. Han kom intravande och sa: "Va, var det ett skratt? Jag tyckte det lät som om hon fick andnöd." Trams! Han fick själv försöka och visst kom det ett skratt då med!

Och idag kom det igen, det där fantastiska, underbara, glada, lyckobringande lätet. Då hon badade. Jag skvätte lite på henne och då brast hon ut i ännu ett skratt. Min glada bebis!

Det går framåt med stormsteg här nu vad gäller hennes utveckling. Hon kan ta i saker, ta dem till munnen och totalt dräggla ner dem. Favoriterna är andra personers tröjor, dem sliter och drar hon i med koncentrerad blick. Annars duger det med näven, en leksak, hennes egen body eller ett hörn av overallen. Apropå overall så har hon nu börjat använda den helt bedårande overallen farmor kom hem med för några veckor sedan. Farmor (Lyckelis farmor, alltså) hörde mig tala varmt om just den efter att jag hade sett den på Kappahl. Och då köpte hon den helt sonika till Lyckeli. Den är heeeelt underbar. Min bebis blir en söt liten humla i den! Då hon tröttnar på leken eller är hungrig förvandlas hon dock rätt snabbt till en geting...