Jag är skiträdd. För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om hur mycket jag uppskattar min lilla familj och att man ska fokusera på allt det viktiga i livet, för det kan man aldrig ta för givet. Nu är jag mer medveten om det är jag någonsin önskat att jag behövde vara. Marcus har sedan rätt lång tid tillbaka haft en liten knöl i armhålan. Flera läkare har klämt lite på den men sagt att det inte är något farligt. Men för ett tag sedan började den växa, och då reagerade läkarna. Han blev runtskickad till olika läkare och till slut kom han till någon slags knölexpert på Sahlgrenska. Det var för lite mer än en vecka sedan. De tog prover från knölen och skickade hem honom. Några dagar senare ringde och sa att de kunde se cellförändringar, men de hade ingen aning om vad det är. Idag ringde de igen. Imorgon ska Marcus läggas in på Sahlgrenska. De ska magnetröntga honom för att se om det finns något annat i kroppen och sedan operarar de bort knölen på onsdag. Om allt går som det ska så får han antagligen komma hem på fredag igen. Men jag är skiträdd att det ska vara något!! Jag grubblar och grinar och kramar Marcus så hårt att han knappt kan andas. Knöl. Magnetröntgen. Operation. Cellförändringar... Det är hemska ord allihop! Jag vill bara att han ska vara frisk, blir kvitt knölen, må bra, komma hem och vara glad. Så vi kan leva lyckliga i alla våra dagar.

 

jucea

25 november 2008 11:21

Vi tänker på er ska ni veta!!! Håller alla tummar jag kan för att allt går bra idag och imorgon! KRAM!!!

http://www.teddy.nu/blog

 

Rimfolina

25 november 2008 18:36

Tänker på er... Kram.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...