Nu när Marcus är hemma från sjukhuset igen kan jag nästan glömma hela eländet vissa stunder... Då han sitter där i soffan, tittar lite på tv eller äter en clementin. Då är ju allt som vanligt. Men sedan ser jag slangen till dränaget, eller mitellan, eller bandagets som går från framsidan av axeln bak till ryggen. Och då slår det som en hammare mot huvudet. Jag kan bli väldigt rädd väldigt fort, och då kommer tårarna utan förvarning. Men sedan kan jag bli glad igen av att Marcus ser glad ut, att han ler eller att Lyckeli gör något underbart sött, som hon är så bra på. Livet är helt enklet konstigt just nu. Men vi har sagt att de här tre veckorna, tills vi får svar på proverna, ska vara glada veckor. Vi förlorar bara tid och energi  på att vara ledsna och oroa oss innan vi vet något, medan vi bara har att vinna på att försöka se positivt på det, skratta tillsammans och glädjas åt Lyckeli. Det finns ju faktiskt ingenting som tyder på att cancern skulle ha spridit sig, så då utgår vi från det tills vidare. Så går timma efter timma.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...