Min superduktiga brorsdotter Jonna kom trea igår i nordiska finalen av Lilla Melodifestivalen. Det var häftigt att se henne på scenen, hon har sådan utstrålning och karisma! (Nja, jag är väl inte helt opartisk.) Hon själv är jättenöjd med att komma trea och det ska hon vara, tycker jag. En jätteprestation. Men det spelade väl kanske inte så stor roll hur det gick, det viktiga för mig är att Jonna har fått uppleva en av sina drömmar och känner att hon gör sitt bästa. Hon älskar ju verkligen att stå där på scenen och det tycker jag märks.

GO, JONNA! Jag är så stolt över dig! Precis lika stolt som jag är över alla mina fina syskonbarn. Gabriella, som är så omtänksam (ni kan se henne i Wild Kids som startar i januari); Oscar, som är självutnämnd rap-mästare; Elias, som älskar tåg över allt annat; Teodor, som bara leeer och kan räkna till tre på sitt fina, ettochetthalvåriga vis (eeeeett, ååååå, eeeee!); Andreas, som är helt inne på nån slags miniskateboarding nu för tiden och så Jonna. Alla mina fina syskonbarn och Lyckelis kusiner på min sida.

I dessa dagar har jag blivit än mer medveten om hur fina personer jag och Marcus har i vår närhet. Min mamma ringer nästan varje dag och frågar hur det är, lättar upp stämningen och babblar massa nonsens om sina stövelfår och julklappar och Idol. Skönt att snacka dravel ibland. :-) Och min syrra stöttar, brorsan anmäler sig som jourhavande stöttepelare, lillsyrran skickar sms-kramar, Marcus brorsor kramar lite extra hårt och hans föräldrar kommer med mat och sällskap. Vänner hör av sig och säger att vi kan höra av oss till dem om vad som helst, de tänker på oss, håller tummarna och hjälper till med allt vi frågar om. Mina underbara vänner från den tråd på Familjeliv som jag hänger på en del skickar en jättefin bukett och ett kort med uppmuntrande ord. Det finns så många fina människor runt oss och utan dem hade det varit svårt att få vardagen att gå runt just nu.

Idag är Marcus föräldrar här. Luften har liksom gått ur mig, jag tror att allt har kommit ikapp mig nu. Lyckeli är en underbar bebis, men jag känner själv att jag behöver få en liten stund för mig själv. Så svärmor och svärfar tog med sig kastruller med mat, lussekatter och julgodis och kom upp för en stund sedan. Jag ska få knata omkring i affärer en stund och bara vara (svärfar kör till och med dit mig), utan att tänka så mycket, medan Barbro tar hand om Lyckeli. Det vinner vi alla tre på. :-)

Så, summan av kardemumman är att ovan nämnda personer är underbara!