Direktlänk till inlägg 5 december 2008

Hos läkaren idag

Av Tina - 5 december 2008 21:11

Idag var jag och Marcus iväg till Sahlgrenska för att träffa en läkare. Meningen var att Marcus skulle bli av med dränaget och mitellan, men det visade sig att provsvaren var klara redan. Det var både negativt och positivt, men mestadels positivt, som tur var. Han förklarade att Marcus cancertumör till största delen bestod av en elakartad typ av cancer som inte sprider sig. Namnet på den är: Dermatofibrosarcomaprotuberans (vad jag kan tyda av läkarhandstilen på pappret vi fick med oss hem). Det brukar förkortas DFSP, kort och gott. Just den typen handlar det bara om att ta bort, vilket de ju har gjort. Men så var det mindre delar av tumören som bestod av en typ som heter Fibrosarkom. Den här typen är mer aggressiv och kan sprida sig till lungor och lymfkörtlar. På grund av den mer aggressiva typen kan de inte garantera att de fick bort alla celler vid operationen, så därmed ska Marcus få strålbehandling. Han ska börja efter jul, och sedan ska han strålas fem dagar i veckan under en månad. Han behöver inte ligga inne utan kan komma till Sahlgrenska en stund varje dag. Sedan ska han lungröntgas en gång var tredje månad i tre år. Därefter följer två år då han ska kollas en gång i halvåret, och sedan fem år till då han kollas en gång om året. Så det är kontroller under tio år framåt. Det står "kontrollpalpation och lungröntgen" på pappret, och palpation betyder helt enkelt att en läkare känner igenom det opererade området samt lymfkörtlarna på överkroppen.


Det känns sådär. Marcus är vid väldigt gott mod men jag måste nog vänja mig vid att han ska strålbehandlas också. Det känns ännu större, men jag och Marcus reagerar lite olika. Marcus har nog ett behov av att lugna andra, säga att det inte är någon fara, att det inte är livshotande osv. Han vill inte att andra ska vara ledsna och oroliga... Men jag har snarare ett behov av att få andra att förstå att det ÄR något allvarligt. Läkaren idag avslutade med att det inte är livshotande, men jag behöver ändå känna att andra förstår att det HAR varit en farlig grej! Marcus har haft cancer... Det är och har varit en pärs för mig, att på så kort tid försöka förstå och förbereda mig på magnetröntgen, operation, väntan på provsvar och nu strålning. Jag behöver få inse allvarlet i det, få älta och gråta, grubbla och hitta min väg att ta mig igenom det här. Men det känns så skönt ändå, att ha fått svar redan. Det dröjde inte de tre veckorna som de sa från början, och det är jag tacksam över. Läkarna är vid gott mod, Marcus är vid gott mod. Jag inser att det värsta är över, och jag är nog på väg att komma ikapp den senaste tidens händelser. Men jag vågar inte riktigt slappna av än...


De tog stygnen på Marcus. Eller, stygn och stygn. Det var som häftklamrar som satt längs med hela ärret, som är ungefär 25 cm långt. Det löper från framsidan av axeln, lite över armhålan, snett ned mot ryggen för att sluta i höjd med överarmen. Jag kunde räkna till 40 klamrar. Sedan drog de ur dränaget, vilket Marcus sa var en otäck känsla. Slangen löpte ju längs hela såren, på insidan, så det bubblade till ändå uppifrån axeln och hela vägen ner. Sedan blev han ihoptejpad och plåstrad. Han fick order om att ha mitellan en veckan till pga att lite av sårkanten hade gått upp. Sedan ska han kunna lyfta och bära Lyckeli igen - till Marcus stora lycka. Han saknar att ha hand om henne!


Så - jag antar att vi kan slappna av för tillfället. Vi måste ändå hoppas och tro på att det kommer att sluta väl, allt det här.

 
 
Ingen bild

Syrran

6 december 2008 13:51

Det är allvarligt,du ska gråta, skrika, vara rädd,allt har gått med raketfart och det är inte konstigt att du känner så.Det är enda sättet att ta sig rakt igenom skiten..Tur att du ändå är en så possitiv,underbar människa.Många tankar.../T

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Tina - 16 mars 2015 15:03

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Av Tina - 11 augusti 2013 16:13

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Av Tina - 8 augusti 2013 20:59

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Av Tina - 25 juli 2013 22:23

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Av Tina - 25 juli 2013 16:31

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...

Presentation

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4 5 6 7
8 9 10 11 12 13
14
15 16
17
18
19
20 21
22 23 24 25
26
27
28
29 30
31
<<< December 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards