Lyckeli har en mycket speciell min när hon bajsar. Dessutom låter hon tokroligt, varken jag eller Marcus kan hålla oss för skratt då hon sätter igång. Lilla gumman... Det stånkas och stönas och tas i så hon blir alldeles röd i ansiktet. Hon ser mycket beslutsam ut och struntar fullkomligt i allt annat än det mission hon har framför sig. Ansiktet blir tomatrött och hon kämpar så, den lilla skruttan. :-)

Idag har det varit rätt trist väder. Promenad har det blivit, två gånger, och det är trots grått väder skönt att röra på sig. Lyckeli gillar också att komma ut, så sover hon gott. Och så blev det hopkok av rester i kylen till middag. Följade saker hamnade i grytan, och det är inte ljug det minsta:

- ugnsbakad sötpotatis och morot

- chili sin carne

- wokad palsternacka

- avocadosoppa

- klyftpotatis

Det mest förvånande är väl ändå att det faktiskt blev gott. Vi käkade på, glada i hågen, både jag och Marcus.

Resten av kvällan ska jag ägna åt att plocka in kläder från tvättstugan, ge Lyckeli gröt (hon har förresten ätit majspure och plommonpure idag! Hon verkade gilla det, för det slank ner en hel matsked majspure och en tsk plommon), dammsuga och käka de tre chokladbitar som väntar på mig i kylen.

Lyckelis bajsmin: