Jag skulle göra fudge idag! Minsann, med uppkavlade ärmar, sovande dotter, dammsugande man och mjölet i högsta hugg kastade jag mig in i äventyret. Jag har aldig tidigare gjort fudge, men någon gång ska ju vara den första, eller hur!?

Det var rätt kul att göra, måste jag medge. Bara i med allt i en gryta och låt koka i en timma, ungefär. Man skulle göra kulprov i vatten för att se om konsistensen verkar "sockrig", för då skulle gottorna vara färdiga att hällas upp i en form för att innan de stelnat skäras i bitar. Japp, i med allt i en kastrull. Koka upp. Röra om då och då. Mmmmm, det doftar gott i hela lägenheten och förväntningarna stiger. Egentligen gillar jag inte ens fudge, men det är så roligt att göra eget godis! Marcus äter allt med socker i, så det spelar ingen roll om jag själv äter det jag bakar. :-) Efter en halvtimma började det se sockrigt och kornigt ut, så jag bestämmer mig för att göra det där kultestet om fem minuter. Men då jag stegar fram till grytan fem minuter senare inser jag att slaget för förlorat. Borta är det som faktiskt såg ut att kunna bli fudge. Kvar finns något som ser ut som karamelliserat bajs. Jag häller ändå upp det i en form och ställer det att svalna, men det går inte att rädda. Min fina fudge är inte någon fin fudge, utan en stelnad hög socker... Bajssocker. Nä, det får bli ett nytt försök någon dag, men då ska jag stå och vakta vid spisen som en hök!

Receptet på fudge (vegansk sådan):

3 dl socker

1 msk vaniljsocker

3 msk kakao

2 dl sojagrädde

50 gram margarin

Blanda alla ingredienser, koka minst en timma. (Här falerade jag, då, så det behövs inte så lång tid alltid! Beror antagligen på vilken kastrull man har...) Gör kulprov i kallt vatten, om konsistensen verkar sockrig är fudgen klar.  

Vad jag däremot lyckades rätt okej med idag var en liten chokladtårta. Som en kärleksmums i tårtform, enkelt uttryckt. Chokladsockerkaksbotten, sedan chokladkräm (smält blockchoklad med grädde i), vispad sojagrädde, ett lager sockerkaka till, sojagrädde, banan och choklad blandat och sedan kokos högst upp. Det såg ut som en jättemunk! Eller va tycker ni?

Vad ger man en vän som har allt? GODIS, så klart! En burk fylld med knäck, snickers, chokladbollar och något som liknar chokladbollar men som består till en fjärdedel av jordnötssmör.

Ikväll var Veronica och Tobbe här. Veronica har varit min bästa vän i många år nu, och det är alltid så otvunget att umgås med dem två. Sötaste magen hade vuxit ännu lite mer, tror jag minsann, och Veronica har nog aldrig varit vackrare. En gravidmage är verkligen hur fin som helst...

Lyckeli gjorde väl inte den bästa reklamen för bebis just idag. Hon var lite trött och hängig, kanske sitter effekten av vaccinet hon fick igår kvar ännu idag? Men mellan pluttattackerna fyrade hon av ett och annat leende, men de fick allt kämpa för dem. Tobbe busade och lekte och gjorde ljud av alla de slag, men tyket nog var det åt Veronica som Lyckeli log mest ändå. :-D Sina allra första julklappar fick hon idag, min dotter! En ska vi spara till jul (eller till imorgon, det beror väl mest på min egen karaktär... Kanske råkar Lyckeli få tag i paketet och påbörja avrivningen av papper, vem vet?) men en fick hon öppna idag. Och jag trodde inte hon skulle vara så med på noterna, men hon slet och rev med frenesi. Hon tog i ända från tårna, sträckte på benen, stånkade och rev remsor av omslagspappret. Och belöningen kom i en liten grå, fin mus med en skallra. Super! Hon gillar ju saker som låter. Favoriten de senaste två dagarna har varit en papperspåse som prasslar roligt, men nu kanske jag kan få byta ut dem mot herr Mus. :-)

 Lyckeli tackar så fint för den söta klappen!

Glöm inte se Veronicas fina mage, den syns allt på kortet här nedan om man kikar efter den.

Idag fick lilla bollen smaka mannagrynsgröt till frukost. Den vanliga gröten är slut, så jag fick göra egen. Hälften vatten, hälften havregrädde, mannagryn, en klick fett och så päronpure på det. Och det var så GOTT, tyckte finaste bebisen! Ojoj, gapa stort, svälja, plutta sig om det dröjer mer än två sekunder innan man får mer, mmmm:a och smaska på, och så stora leenden mitt i allt det där. Gullunge! Sedan myste vi länge i soffan innan vi startade dagen mer på allvar.

Ikväll kommer Veronica och hennes Tobbe hit. Det är alltid kul att se hur Veronicas mage bara blir större och större. Det känns både länge sedan och nyss som jag var gravid. Konstigt att Lyckeli har funnits på den sidan min navel, men lika konstigt att det redan har gått över fyra månader sedan hon gjorde det... Men tiden går inte riktigt så snabbt som alla säger ändå, jag tycker jag har hunnit med att njuta ordentligt av bebistiden. Som imorse, då vi bara hade det bra i soffan en lång stund. Såna stunder ska man inte spara på, det måste finnas plats för den varje dag...

Jo, jag skulle ju skriva att det regnar idag, med. Trist, men det kanske blir bättre framåt eftermiddagen. Annars ska jag bara vara hemma och koka fudge.