Idag fick lilla bollen smaka mannagrynsgröt till frukost. Den vanliga gröten är slut, så jag fick göra egen. Hälften vatten, hälften havregrädde, mannagryn, en klick fett och så päronpure på det. Och det var så GOTT, tyckte finaste bebisen! Ojoj, gapa stort, svälja, plutta sig om det dröjer mer än två sekunder innan man får mer, mmmm:a och smaska på, och så stora leenden mitt i allt det där. Gullunge! Sedan myste vi länge i soffan innan vi startade dagen mer på allvar.

Ikväll kommer Veronica och hennes Tobbe hit. Det är alltid kul att se hur Veronicas mage bara blir större och större. Det känns både länge sedan och nyss som jag var gravid. Konstigt att Lyckeli har funnits på den sidan min navel, men lika konstigt att det redan har gått över fyra månader sedan hon gjorde det... Men tiden går inte riktigt så snabbt som alla säger ändå, jag tycker jag har hunnit med att njuta ordentligt av bebistiden. Som imorse, då vi bara hade det bra i soffan en lång stund. Såna stunder ska man inte spara på, det måste finnas plats för den varje dag...

Jo, jag skulle ju skriva att det regnar idag, med. Trist, men det kanske blir bättre framåt eftermiddagen. Annars ska jag bara vara hemma och koka fudge.

 

Linda

18 december 2008 14:39

Hihi, lilla godingen då! Kul att hon gillade mannagrynsgröten. Ska nog testa det också nån dag. William är ett matvrak. Mumsar och ler oavsett vad det är som kommer in i munnen på honom! ;-)

kram Linda

http://lindaskriver.blogspot.com

 

Socka

18 december 2008 14:45

HAHA! Vad underbara bilder jag älskar de som hon käkar morotspure på! Hur gör jag fudge? KRAMAR till dig och familjen

http://www.socka.blogg.se

 

Helené

18 december 2008 14:50

Jag ser en liten tjockis i soffan ;)

Så söt hon är när hon äter! Elton vill knappt öppna munnen han ;)

http://www.missh.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...