Jaha, då var det bara drygt en timma kvar till dopparedagen. Det är skönt att känna att vi ändå har läget under kontroll, trots första julaftonfirandet hemma, med besök av delar av Marcus familj. Det lönade sig att börja laga mat och stöka i tid! Klapparna ligger under granen, kylen är full av mat och godis, disken är diskad, potatisen skalad och nedlagd i vatten i en kastrull. Jag har till och med hunnit slänga in två maskiner tvätt som jag snart ska hämta in från tvättstugan. Som sagt - det känns bra. Jag ser fram emot julhelgen: att få träffa alla i dagarna tre och umgås, äta gott och vara glad. Det har varit en tuff och jobbig höst, men nu ska vi bara ha det bra under julen! Njuta av varandras sällskap och lägga stress och tråkigheter på hyllan.

Jag, Marcus och Lyckeli önskar er alla en riktigt fin, god, mysig, lugn och stämningsfull julhelg!

ps: David, du är super! (Är du nöjd nu...?)  ;-)

Imorse fick Lyckeli som vanligt sin frukostgröt efter att hon hade sovit frukost. (Lite omvänd ordning, kanske, men det är det som funkar för oss.) Den köpta gröten funkar ju okej, men det allra godaste, som får Lyckeliten att gapa stort och kasta sig mot skeden, är min egengjorda mannagrynsgröt med blåbärspure på. MUMS, säger bebis, och jag och Marcus skrattar åt henne då hon med gröt runt heeela munnen flinar tillbaka. Jag ska väl tillägga att vi inte matar henne då hon ligger på skötbordet, utan kortet är taget efter matningen, då hon ska svabbas av.

Vi slog in de sista klapparna igår med. Lyckeli var självklart med och hjälpte till...

Jag ville bara dela med mig av den vackra soluppgången vi kunde njuta av från vardagsrumsfönstret imorse. Det var bara någon minut de här vackra färgerna spreds ut över himlen, sedan blev det blått och vanligt igen - om än vackert.