Direktlänk till inlägg 30 december 2008
Jag undrar om det här med Marcus cancer har gjort att jag är mer rädd för döden... Rädd och rädd, jag är väl mer medveten om den, tror jag. Jag går inte och känner skräck, men jag tänker mycket mer på den. Det är tankar om ifall Marcus skulle dö, men även om ifall Lyckeli skulle göra det. Usch! Det GÅR inte! Jag letar upp forum där personer som förlorat sina barn eller män skriver, läser, gråter och våndas en stund med mina "tänk om"-tankar. Sedan går jag och kramar Marcus och Lyckeli hårt, hårt och önskar av hela mitt hjärta att jag inte ska behöva uppleva något sådant. Just ju ligger sötaste bebisen och sover middag i sin vagga, och Marcus sover i soffan (med ögonen öppna, en ovana jag finner rätt otrevlig, för det ser otäckt ut). Men jag var och kikade lite på dem nyss, lyssnade så att de andades och njöt av hur fina de är.
Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...
Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
|||
15 | 16 | 17 |
18 | 19 |
20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 |
|||
29 | 30 | 31 |
|||||||
|