...att ligga på golvet, med överkroppen på en kudde. Sedan ska pappa ställa sig vid fötterna, och så drar hon upp benen, sätter fötterna mot pappas ben (han har då gått så nära han kan) och så skjuuuuter hon ifrån. Jättelajbans! Det roliga är att hon tar i och stånkar mellan "sparkarna", inte medan hon skjuter ifrån... :-) Detta sätt att ta sig fram på tröttnar hon inte på, verkar det som. Igår fick Marcus assistera vid fyra vändor fram och tillbaka över vardagsrumsgolvet, och ändå skulle hon fortsätta in till köket sedan. Hon fokuserar så, tar i och skiner upp då hon fjongar iväg med ett litet skutt. :-D

Marcus är hos en vän idag och spelar tevespel. Jag och trollungen är själva hemma och det är väl sällan jätteroligt en lördagskväll. Fast jag är fortfarande veckovild så enda sättet jag märker att det är helg på är att tevens programutbud är mycket sämre. Det blir en lugn kväll. Lyckeliten somnade redan klockan 20 och jag ska försöka lägga mig tidigt idag med. Det vart lite si och så med sömnen inatt, då Lyckeli fick för sig att vara vaken från midnatt till halv två... Men inatt kanske hon får ordning på det.

När jag har pratat med lillsyrran så blir jag helt paff ibland. Alltså, hon är med om såna konstiga saker! Det är skoj att höra om dem, men SKÖNT att veta att jag inte lever krogenlivet längre. ;-)

Maja och Linn (hennes vänoch sambo) hade förfest hemma hos sig, med ett gäng kompisar. De umgås nästan bara med grabbar så det hade väl blivit lite väl mycket sprit... Fulla som ägg knatade de ner till en känd krog i Uddevalla, och satte sig där för att fortsätta festa. Grejen är den att en av de här killarna tydligen blir kleptoman då han är berusad, så efter en stunds frånvaro hade han kommit tillbaka till bordet där de satt, med en full men öppnad flaska sprit. De andra frågade förvånat om han hade köpt den bara sådär, men nej då, han hade snott den... (öhhh, VA!?) Jaha, de köpte in några redbull och satt och drack av den här flaskan, men kleptomankillen hade inte nöjt sig, utan gått och stulit ännu fler flaskor. De andra tyckte nog mest det var pinsamt men han fortsatte.

Till slut försvinner han och en annan av Majas vänner - Mikael - från krogen. Ingen fattar vart de har tagit vägen, men borta är de.

Maja och de andra fortsätter kvällen, har efterfest hos Maja och sedan sover de flesta över. De ligger tre i Majas säng och sover och klockan halv åtta morgonen därpå vaknar Maja av att det står en frusen och ynklig kleptoman (jag kan kalla honom Kalle) vid fotändan och frågar om han får lägga sig intill och värma sig, för han fryser så... Det visar sig då att han har spenderat natten i en fyllecell, utan filt och skor, på en smal brits. Men han minns inte varför!? (Öh, fyllecell... vaaaarför brukar man var i den, tro??) 

Jaja, det enda var att ringa Mikael, som ju försvunnit samtidigt med Kalle, och fråga vad som hade hänt. (En annan av killarna hade bedyrat vid försvinnandet att Kalle nog hade hamnat hemma hos någon donna, för det var inte helt ovanligt, sa han.) Mikael berättade att Kalle hade satt Mikael på att vakta stöldgodset medan han gick på toa, men då hade vakterna tyckt att det såg mystiskt ut med alla flaskor och kastat ut dem. Vakterna hade även ringt polisen men när polisen kom hade Kalle kommit på den brighta idéen att springa ifrån dem, vilket slutade i att han blev nedbrottad och kastad i fyllecell. Mikael hade fått gå hem. Kalle mindes inte något av detta, tydligen. Maja, Linn och de andra hade garvat gott åt honom. Maja frustade som en häst då hon berättade, garvade och ho-hooo:ade om vartannat. :-)

Jag kan inte tycka synd om honom iaf... sno flaskor i en bar! Va sjutton tänker grabben med? Som sagt - de här historierna är roliga att höra om men jag är glad att jag inte var med själv. :-)

Idag har varit en BRA dag! Inte bara för att både jag och Marcus har mått bra och känt oss positiva, utan för att det har hänt många bra saker. Först och främst, det allra bästa, är att Marcus var på återbesök hos läkaren. Han har nu blivit av med mitellan och får äntligen bära runt på Lyckeli igen - som har har längtat så efter. Det är svårt för honom att dra ut armen för mycket från kroppen, som när man lyfter henne från golvet, så just de rörelserna ska han undvika ett tag till. Men det går utmärkt att lyfta henne från t.ex skötbordet, som är på en högre höjd. Sedan sa läkeren också att det hade kommit mer information om proverna. Det verkar som om en ännu mindre bit av tumören än vad de tidigare har trott är sån där riktigt aggressiv, som kan sprida sig lungorna. Och det är juväldigt positivt då det innebär minskad risk för spridning. Han ska dock genomgå strålbehandlingen ändå, för att vara på den säkra sidan. Det känns skönt att de gör allt för att förhindra en eventuell spridning.

Den andra bra saken som hände idag var att jag var hos tandläkaren. Nu var det väl inte själva besöket där som var så roligt och häpnadsväckande, utan det faktum att jag inte hade några hål alls! Jag trodde knappt mina öron när hon sa det, utan fick fråga två gånger. "Du menar, inte ens ett litet hål!?" Hon bara skrattade åt mig och sa "Nä, inte ens ett litet... Bra jobbat!" Shit! Jag kan inte minnas att det har hänt någon gång förr! Ojoj, det var en glad överraskning. :-) Jag som hade med mig almanackan för att kunna boka in tider för att laga de två obligatoriska hål som brukar upptäckas vid en undersökning. Gott att slippa det!

Den tredje bra saken idag är att Ergo-selen kom. Den är jättejätteskön att ha på sig och Lyckeli verkar gilla den med. Mycket mer bekväm än Babybjörn-selen, både för mig och Lyckeli. :-)

Den fjärde bra saken idag var David. Han är bra som han är, men ännu bättre är han då han kommer och passar Lyckeliten då jag är hos tandläkaren. :-D Han stannade på både fika och middag och Marcus var aplycklig. Mest för att vi nästan alltid äter thaimat då David kommer... och för att det alltid vankas kaka då.

Jo, en sak till idag som var väldigt bra! Eller snarare rolig. :-) Lyckeli blåste världens största saliv-bubbla och jag hann ta kort på den. Hihiii!

Idag vaknade jag till yrsnö, redan halv sju. Eller, JAG vaknade inte då, utan en viss liten, morgonpigg bebis som tyckte att det var en alldeles ypperlig tid att vakna... Jösses. Ja, det var bara att gå upp, mata, roa, klä och sedan somna på promenad. Det var mysigt att komma ut, även om det kändes underligt att somna henne redan halv nio. Men är bebis trött, är bebis trött.

Sedan bakades det julgodis så det stod härliga till. Idag blev det snickers och knäck. Jag skulle ha hunnit med ischoklad också med men de där små formarna tog slut, så jag får spara det till en annan dag. Här nedan kommer de recept jag använde idag. Jag mixtrade lite med dem, satte ihop ingredienser från några olika och lade till något själv. Det blev bra!

Snickers

- ca 200 gram jordnötssmör, gärna krokant

- 1 dl strösocker

- 1 dl kokosflingor

- 2 dl ljus sirap

- 1 liter cornflakes

- ca 2 dl salta jordnötter

- 200 gram mörk choklad

- 3-4 msk grädde

Smält jordnötssmör, socker, kokos och sirap i en kastrull. Smula flingorna och häll i dessa och jordnötterna (du kan hacka dem grovt om du vill) i smeten. Bred ut på bakplåtspapper. Smält chokladen och blanda i grädden. Bred ut chokladen ovanpå snickersen och låt stelna i kyl (jag satte ut dem på altanen en stund) innan du skär i bitar. Bild på mina snickers finns nedan.

Knäck (ca 60 stycken)

- ca 1 dl sötmandel (hacka fint)

- 1.5 msk smör

- 2 dl strösocker

- 2 dl ljus sirap

- 1.5 dl grädde (det står vispgrädde men det gick jättebra med vegansk matlagningsgrädde gjord på soja)

Blanda smör, sirap, socker, och grädde i en kastrull. Koka och rör tills en droppe smet som du droppar i kallt vatten kan formas till en kula. (Jag kokade den ungefär en halvtimma, skulle jag tro.) Blanda i den hackade mandeln och låt häll upp i små knäckformar. Låt stelna.

Sötaste Lyckeli har fått smaka broccolipure idag och det gick hem! Lite mangopure efteråt så var lilltösen jättenöjd. Hon börjar fatta det där med sked, vad den är till för och vart den ska hän. Hon kastar sig nästan mot skeden då den kommer lastad med mat, och när hon själv får hålla den (utan mat på) så åker den minsann rätt - in i munnen. :-) Det är så roligt att se henne komma på hur saker och ting fungerar, man ser hur det snurrar runt där inne i skallen tills hon kommer på hur man ska göra.

Jag är med och tävlar om en Kodak digitalkamera. Hoppas på den, det skulle va en perfekt julklapp!

Det är kallt idag! Och så yr det lite snö. Rätt mysigt faktiskt, bara man inte glömmer mössan under promenaden. En sådan har vi redan hunnit med, jag och Lyckeli, trots att klockan bara är drygt halv tio. En timma var vi ute, jag lyssnandes på musik och Lyckeli sovandes i vagnen.

Tänkte en del under promenaden. På hur folk reagerar på ett besked om cancer. Jag har ännu inte riktigt fattat det, ibland när jag tänker på att Marcus har (hade, jag vet inte när han räknas som frisk) cancer så känns det som om jag bara har fastnat i de värsta mardrömstankarna. Alltså att jag har gått och inbillat mig att han har haft cancer, för såna tankar har jag ibland. Jag kan gå och fundera på hur det skulle bli om den eller den personen dog, eller om det blev krig, eller om en nära vän skulle knarka, eller... ja, ni fattar. Men nu är det på riktigt, och ibland får det inte plats vare sig i hjärtat eller skallen.

Sorgen över Marcus cancerbesked var stor nog men man får också handskas med sitt bagage när något sådant händer. Sorgen över pappas, morfars och mormors bortgång kom upp igen. Marcus vän, vars son gick bort i cancer för några år sedan, fick bearbeta den sorgen ännu en gång. Marcus mamma tänkte mycket på när hennes egen mamma gick bort i cancer för länge sedan. Hon var till och med arg på sin mamma, för att det kanske var hennes cencer-gener som gått vidare till Marcus. De allra flesta känner ju någon eller några som har gått bort, i cancer eller på annat tragiskt sätt, och var och en blir antagligen påmind om detta när någon annan i bekantskapskretsen eller till och med familjen drabbas. Så sorgen kan nästan bli dubbel därför.

Men man får inte glömma att den där sorgen från början kommer ur kärlek. Den man älskar saknar man om den personen försvinner, och hur hemskt det än är att sakna någon så till den grad att hjärtat nästan spricker, så får man inte inte våga älska, av rädsla att förlora.

Idag har vi haft det bra. Vi har varit hos Veronica och Tobbe - och det är alltid kul att vara med dem. Jag och Veronica träffades strax efter tolv. Vi åt lunch (goda mackor) och snackade skit, som vanligt. :-) Sedan kom Marcus och Tobbe ungefär samtidigt, och så beställde vi thaimat som vi smaskade på innan vi åt äpplepaj med vaniljsås. Supergott!

Lyckeli trivdes bra hela kvällen. Eller, en konstig grej var att hon inte ALLS ville ha ersättning vid två-tiden, trots att jag visste att hon var hungrig. Jättesur blev hon då jag erbjöd! Men så testade jag med resten majspure, en halv liten burk, som jag hade med. Den gick ändå ut idag. Och hon slabbade i sig hela halva burken! Ojoj, hon gapade och kastade sig mot skeden då jag närmade mig med den, och det har hon inte gjort förr. Då vi åt paj fick hon mangopure, och det var smaskigt det med. :-) Jag hoppas att hon inte kommer att vägra ta flaska nu när hon fått smak på mat... Det tror jag dock inte för det gick jättebra med mat då hon skulle somna på eftermiddagen och även ikväll. Jag måste ändå säga att det är kul att hon fattar grejen med mat nu! :-) Hon är så söt då hon smaskar med tungan utanför...

Och Veronicas bebismage är så fin! Oj, va söt hon är som gravid. Annars också, självklart, men extra fin nu. V 24 är hon i, och den lille/lilla härjar tydligen hej vilt där inne mest hela tiden.

Dagens bilder är från igår, då Lyckeli fick sitta på pappas axlar (jag håller lite i ryggen på henne). Hon passade på att beta lite i pappas goda hår då det fanns på nåbart avstånd.

Idag kom Marcus föräldrar och avlastade mig lite. Inte för att det är så jobbigt att ha Lyckeli, men för att det är rätt gott att mitt på dagen kunna syssla med något eget. Plus att de blir så glada när de får ha hand om henne en stund. :-) Jag hann ta en lång dusch, pyssla med ett fotoalbum, instruera Stig hur hyllan i garderoben som åkt ner skulle sitta (han är vår hustomte, fixar allt sånt) samt plocka lite i köket. Vi fikade och tog sedan en promenad innan de åkte hem för att ta hand om Lyckelis kusin Amanda då hon slutade dagis för dagen. Det är guld värt att ha dem så nära. Ja, självklart att ha dem över huvud taget! :-)

Lyckeli i vagnen under promenaden: