De senaste två dagarna har jag nog lyckats pricka in varenda liten regnskur då jag har varit ute och gått med Lyckeli i vagnen... Tur att jag har införskaffat mig ett regnskydd till sittdelen, så att Lyckeli kan sova gott trots att det är blött och jäkligt utanför hennes lilla krypin.

Marcus har lite ont i axeln ovanför den arm som han har i mitellan, men det handlar nog mest om att han är stel. Det ska bli gott för honom att få ta av sig den snart. Vi får se vad läkaren säger imorgon, då vi ska till Sahlgrenska och träffa honom.

Annars är det lugnt här hemma. Igår var Marcus kompis Fredrik här och fikade. Han hade med sig en krya-på-dig-present från hela grabbgänget; en ny innebandyklubba. (Stora delar av gänget spelar innebandy varje tisdag.) Saken är den att Marcus strategiskt har vägrat byta bort sin hundra år gamla klubba. Den är ju så mkt hårdare, och det innebär mer försiktighet från motspelarna att närma sig Marcus, antar jag... Det brukar nämligen gå rätt hårt till under de där träningarna. Men nu såg väl gänget sin chans att få honom att tillhållahanda ett mer humant vapen, vilket inte ännu är säkert att de lyckas med. Vi får se till våren då Marcus kan vara med igen...

Nu börjar jag tröttna på att inte kunna lägga ut bilder här på bloggen, så snart få det bli en ny dator. Den här kollapasar väl ändå vilken dag som helst. Vi ska bara bestämma oss för vilken vi ska ha.

Idag var Lyckelis farbror David här och assisterade. Jag tog en kort promenad på egen hand under kvällen och som tack för att han kom fick David nybakad kaka. Jag tror Marcus tyckte det var skoj att David kom, han skrattade och var som vanligt då vi satt och snackade skit i soffan. Det är så skönt att se Marcus skratta! Och Lyckeli var på sitt bästa humör och charmade rumpan av sin farbror. Min söta bebis... Det är tur att vi har henne mitt i allt det här.