Imorse då jag och Lyckeli var ute och gick så mötte vi en man med en stor hund. Tror det var en ridgeback eller liknande. Iaf - hunden såg oss på långt håll och när den var ca 20 meter från oss så morrade den och tog ett språng mot oss. Den ökade tempot och jag kastade mig instinktivt över vagnen för att skydda Lyckeli. Hunden kastade sig över mig och bet i armen, slet och morrade, släppte och högg igen, mellan axeln och halsen denna gång. Jag skrek och hundens ägare kom springades, också han skrikandes, och självklart vaknade Lyckeli av allt ståhej och skrek hon med. Hunden bet, rev med sina klor och var helt galen! Det gjorde fruktansvärt ont, men jag lyckades vända mig, ta tag i ena örat på den, pressa ner hunden på marken och sätta mig över den. Jag drog i öronen på den så att huvudet låg bak, över ryggen, och precis då kom ägaren fram. Jag skrek åt honom att ta hunden och han slet med sig den ifrån mig. Då jag reste mig kände jag hur det rann varmt längs halsen och det svartnade nästan för ögonen. Hunden hade kommit åt halspulsådern, och nu strömmade blodet från såret på halsen. Jag skrek åt hundägaren att ringa efter ambulans, och själv ringde jag Marcus från mobilen medan jag pressade ena handen mot såret för att hindra blodet från att strömma.

Jag sa till Marcus att komma så fort han bara kunde till busshållplatsen, som låg bara 10 meter från där jag nu låg på marken. Lyckeli skrek i sin vagn och Marcus hörde nog hur allvarligt det var, för han var där inom två minuter. Hundägaren stod då och skrek i sin mobil att ambulansen måste skynda sig, och jag såg själv hur det var helt rött omkring mig, och att jackan var helt nedblodad. Jag kände mig allt svagare, och hörde på avstånd hur ambulanssireren tjöt. Marcus höll om mig, grät, sa till mig att hålla mig vaken, att...

Ungefär här kom jag hem. Det måste ju vara fler än jag som har så livlig fantasi, eller...? Det stämmer att jag och Lyckeli mötte en man och hans hund, men inte fasen gav sig hunden på mig och Lyckeli. Han svansade förbi, nosade på en intressant grästuva och var så snäll så. Men min hjärna malde på, jag nästan ångestsvettades men var fullt sysselsatt med denna fantasi under resten av promenaden. Fantasin anpassades efter låtarna som spelades i hörlurarna: om det var en lung låt så var det dramatik på hög nivå, där jag berättar för Marcus att jag älskar honom och att han måste ta hand om Lyckeli nu är jag ska dö. Om det var en upptempolåt så var det snabba klipp, hög puls och mycket skrik i min lilla huvudfilm. För det är som en film som jag spelar upp. En film som jag kan backa och ändra i som det behagar. Sjukt? Nä... det vill jag inte påstå. Men en aning destruktivt kanske, då jag ofta tar till lipen då filmen blir för hemsk. Tur att den då går att stänga av. :-)

 

Socka

11 januari 2009 14:00

HAHAHA! PRECIS SÅDÄR ÄR JAG! Hoho!

http://www.socka.blogg.se

 

Maja

13 januari 2009 23:20

HAHAHA, jag med! Man har värsta tvångsdtankarna ibland... "-Tänk om vagnen skulle trilla ne di ån när jag går bort till Ica?!" (vi går ju längs ullevi och den ån) eller..ja, fantasin mal ofta på..och blödig som tusan är man ju.

http://rundvandring.blogspot.com

 

Mia

17 januari 2009 23:45

Haha oj, blev helt till mig, med en klump i halsen.... Usch går själv med sådana tankar, kanske inte just med hundar men bilar som kör och vad man skulle gjort om något hade hänt, hur hade man sj reagerat, och hade man verkligen instiktvis skyddat sitt barn? Tror jag hade skyddat min dotter men svårt att veta när man aldrig varit med om något som hotat ens eller ens barns säkerhet. Inte sen hon föddes iallafall!

http://MiaSRadqvist.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...