Hemma hos oss bor det en jättesöt bebis i spegeln. Lyckeli är väldigt förtjust i henne, och ler så fort hon kommer inom synhåll. Jag vet inte om vi har haft vår spegel ren mer än någon halvtimma under de senaste veckorna, för så fort Lyckeli får syn på den söta flickan så ska hon klappa på henne. Och det ska hon ju självklart få göra! En av de roligaste sakerna med flickan i spegeln är att hon så gärna leker med Lyckeli. Hon gör exakt samma saker, vilket är väldigt roligt! Som idag, då Lyckeli blev hystad framåt/uppåt av pappa, då gjorde flickans pappa samma sak med henne! Oj, va skoj!

Älskade Lyckan sitter så redigt i sin hokus pokus. Hon kan sträcka sig framåt, luta sig tillbaka igen, kasta ner saker på golvet (en klar favorit) och hon orkar dessutom med rätt långa stunder nu. Tidigare blev hon trött i ryggen men nu sitter hon glatt och mumsar på Ruben, som jag har bundit fast med ett snöre (vilket ofta är mycket roligare än själva Ruben) medan jag fixar frukost till mig och Marcus och kokar gröt till Lyckeli. Det är skönt att inte behöva ha henne hängades under armen hela tiden då hon inte vill ligga på golvet, för lilla bebin har blivit rätt så tung nu.

Det är kul med giraffen med. Och mammas sked... och pappas tallrik... och, ja, det är kul med allt man kommer åt! :-D

Igår var jag och jobbade under eftermiddagen. Det är en mycket underlig känsla att vara på jobbet, som att man inte riktigt hör dig längre, men samtidigt är det så hemma. Det var inte många timmar det handlade om, bara drygt tre, och sedan åkte jag hem igen. Eller ja, jag köpte en gris till Lyckeli först, på Åhlens rea. ;-) En helt rund, rosa och mjuk.

Hemma hade Lyckeli och Marcus det så mysigt, så. Nästan så man kände sig överflödig ett tag! Men så sträckte min trollunge fram armarna mot mit och log sitt allra sötaste leende, vilket värmde långt in i hjärteroten.

Marcus tog några kort på när han och trollungen lekte tittut med Herr Hund. Det är så himla skoj med den leken!!