Idag sa Marcus innan han åkte iväg till strålningen att han skulle vilja kunna uttrycka sina känslor om det här med cancern så som jag har gjort i bloggen. Det var ju min ventilation då vi stod i startgroparna till att förstå beskedet, operera bort tumören och sedan påbörja den vidare behandlingen. Och det är fortfarande ett sätt att få berätta och fundera som passar mig bra. Ord på pränt, som ni kan läsa, som jag kan gå tillbaka till. Det har hjälpt mig jättemycket! Jag önskar att Marcus också kunde hitta det där uttryckssättet som HAN kände passade honom på samma sätt! Vi pratar jättemycket om cancern, hur vi känner och vad vi vill, men ibland behöver man ju bearbeta det man har inom sig SJÄLV först, innan man talar med någon annan. Min fina Marcus, känslig och tänkande som han är... Du är så tapper som går igenom det här och fortfarande, allt till trots, fuldansar som en galning i köket på mornarna för att få Lyckeli att skratta!

 

Madde

9 februari 2009 14:58

Åh vad fina ni är, man känner er kärlek när man läser dina inlägg. Det är väldigt sunt och bra för själen att ventilera och prata och det är absolut viktigt att fuldansa ! Stor kram tll hela familjen (MammaLillfis från FL )

http://mammalillfis.blogspot.se

 

Maja

9 februari 2009 23:14

Nu började jag faktikst gråta..
Massa kramar. Ni är underbara båda två!
Maja

http://rundvandring.blogspot.com

 

Maria

11 februari 2009 10:40

Hahaha, neej, självklart inte! :) Du får också nya adressen, ska bara göra klart bloggen först! :) Kraam

http://www.livetochjag.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...