Lyckeli sitter ofta i sin gåstol. Där finns en TUTA som man kan skalla, så att den låter. Annars kan man dräggla ner den fullständigt och sedan skrika på den. ;-) Det är kul det med. En av de bästa sakerna med gåstolen, enligt Lyckeli, är ju att man når massa roliga saker som tidigare har varit utom räckhåll. Nu kan hon helt på egen hand ta sig fram till spisen, och dra ner handduken som hänger över ugnshandtaget. Skitskoj! Och hon kan komma fram till hoppgungan som hänger i dörrkarmen in till rummet, så att hon kan smaska lite på den i godan ro. Ypperlig underhållning. :-) Men... det bästa utav allt är nästan att då pappa ligger i soffan och ser på teve, så når man hans fötter, och dem kan man TUGGA PÅ!! Mums, tycker Lyckeli. Smått urk, tycker mamma. Kittligt, tycker pappa.

Apropå Lyckelis pappa så går det framåt med strålningen. Han har bara fyra gånger kvar nu. Huden har börjat spricka lite just över ärret, då den är så tunn, så nu ser det ut som ett litet brännsår med en skorpa över. Ungefär som om han ömsade skinn. Men han har fått en bra salva att smörja på och övningar från sjukgymnasten så att huden ska kunna sträckas ut på ett bra sätt. Det ska bli så skönt nästa helg då strålbehandlingen är över! En milstolpe, känns det som. Vi har beställt en vistelse på Asia Spa i Varberg 12-13 mars, för bara mig och Marcus, för att fira det litegranna. :-) Lyckeli får stanna hemma och underhålla sin farmor och farfar, som snällt och gärna ställer upp som barnvakt över natten. Jag ser sååå mycket fram emot den spa-vistelsen, och att vi kan lägga cancerbehandlingen bakom oss.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...