Jag länkar här till en video jag lade in på youtube. Lyckeli demonstrerar sitt favvo-ljud medan hon läser "Max balja". :-)

http://www.youtube.com/watch?v=qxU32gWO9v8

Nu har Lyckeli redan fått smaka blomkål i och för sig -  och gillar det -  men man får ju ändå vänja henne vid den mat som kommer att serveras här hemma. I ett veganhem är det mycket grönsaker! :-)

Här hemma har jag två sjuklingar. Lyckeli är på bättringsvägen medan Marcus har blivit allt sämre under dagen. Förhoppningsvis vaknar han imorgon och känner att även han börjar tillfriskna. Usch, något slags magvirus har det varit. Inte magsjuka direkt, utan något som har retat magarna hos mina älsklingar. Lyckeli kan äta majsvälling, allt annat kräks hon av. Så nu blir det bara det under några dagar. Till helgen tar vi och försöker med lite mat igen, om hon verkar pigg och kry då.

Bad har vi hunnit med ikväll. Och sagoläsning. Och lite hicka. En helt vanlig kväll med andra ord - förutom maggrejen då.

... till er som har eller har haft en halvårsgammal bebis: Hur mycket eller hur långa stunder lekte eller leker de själva? Alltså på golvet, i sittern, i gå-stolen, under gymet, what ever. Lyckeli fixar några minuter själv, men hon verkar inte alls vara intresserad av att leka på egen hand. Jag gillar ju självklart att leka med henne, men om jag t.ex ska äta så får jag göra det med henne i knät, för hon vill inte leka själv under tiden. Hur funkar det för er? En liten undran, bara... :-)

Det är redan tisdag. Jag skulle ju skriva om en grej i söndags, men det får bli nu istället.

Alla som känner oss vet att vi varje söndag äter middag hos Marcus föräldrar. Jag kan lätt räkna söndagarna vi INTE har varit där sedan jag och Marcus blev tillsammans på mina två händer. Om allt är som det ska så samlas hela familjen, och där ingår Marcus föräldrar, hans lillebror (och hans tjej Lina, men henne har vi fått förmånen att träffa än), hans storebror med tjej och barn och så vi då. Det är en nätt liten skara, tycker jag, som kommer från en större familj. Visserligen är vi bara ett syskon mer men mina äldre syskon fick båda barn tidigt och det har ända sedan jag var 12 funnits syskonbarn med då alla har träffats. Nu har Lyckeli 6 kusiner på min sida, medan Amanda är den enda på Marcus sida.

Iaf - för att göra en kort historia lång - i söndags var Amanda så  himla glad i Lyckeli. Vi har länge talat om hur kul det bara skiljer drygt ett år mellan dem, och hur kul de kommer att ha. Men Lyckeli är ju lite för liten för att interagera med andra barn än, hon mest tittar på dem, och Amanda har inte varit så himla intresserad av att leka MED Lyckeli. Men nu börjar hon ändra sig på den punkten. Hon ska visa saker, berätta hur man gör (då Lyckeli suger på en pusselbit säger Amanda "Neeej, PUSSLA!") :-) och hon har koll på vad Lyckeli gör. "Bebin soooooover." säger hon med stora ögon och pekar upp i taket då Lyckeli får sin skönhetssömn på ovanvåningen. :-) Ja, de kommer nog att ha mycket roligt tillsammans, de små goingarna.

Jag vill ju visa min fina lära-gå-vagn med, som jag har fått låna av min kusin Teo! :-) Den är rolig!

Här, gott folk, ser ni något av det bästa som finns! Nämligen min BAPP!!! Närhelst jag är lite pluttig så leker jag gärna med den. Sätter den utochin och bakochfram, på sidan, på andra sidan, lite till höger och sedan utanför munnen. En sådan borde alla människor ha, så slapp alla bli sura och griniga för småsaker.

/ Lyckeli

Igår fyllde Gabriella 13 år. Hur gick det till? Syrrans lilla bebis, lilla, söta Gabriella... Första gången jag och Maja (min lillsyrra) passade henne blev vi varse om att det egentligen bara var tre platser i hela världen som gick an. Det var:

1) I hokuspokusstolen framför teven, tittandes på Keno

1) I hokuspokusstolen framför en spegel, babblandes med bebisen däri

3) I hokuspokusstolen framför vasken, lekandes med vattenstrålen

Jag och Maja, som då var 15 respektive 9 år, kånkade runt henne i hokuspokusen mellan dessa tre platser hela kvällen, varav Gabriella-bebisen var toknöjd. Jag kan här tillägga att framför spegeln är en av favoriplatserna i detta hemmet med, för en viss, liten, lycklig bebis. ;-)

Kalaset var kalas! Vi åt paj och goda sallader, tårta, chips och dip. Det sista framför teven, då vi alla såg på Wild Kids. I somras var Gabriella i Kolmården för att delta i inspelningarna av ovan nämda program och det är ju därför skitskoj att se på det nu. :-) På grund av detta var en av kvällens tårtor utformade som björnarna-märket.

Under kvällen fick Lyckeli minst tre glädjefnatt över att Elias fanns där. Den 8åriga kusinen och Lyckeli har något väldigt speciellt tillsammans, då de båda blir så himla lyckliga av varandra. Kusinerna över huvud taget är väldigt populära, men visst är det så att barn generellt är lite bättre än oss andra, dödliga? ;-) Alltså visar Lycklei bara ytterst god smak som avfyrar leende efter leende till dem medan vuxna iakttas med betydligt större skeptis.

Lyckeli fick låna hem Teos gamla lära-gå-vagn samt hans gå-stol. Tack, tack!Teo körde runt henne i gå-stolen, vilket var mycket uppskattat. Hon har redan börjat fatta grejen och trippat fram några meter här hemma i gå-stolen idag . Snart härjar hon väl vilt, så det är nog dags att plocka undan allt sådant man vill ha för sig själv som ligger under en meter över golvytan. :-) Tusen tack till snälla mormor med, som hade "köpt några plagg och sytt lite grann"... Jo, tjena! Jag kunde räkna till 9 bodysar, 8 par byxor, 1 kofta, 1 munkjacka, 3 klänningar, 4 mössor och 4 dräggellappar. Ungefär hälften var köpt och resten hemmasytt. Det mesta var i storlek 80, så nu får lilla Lyckan stanna i den storleken minst sju månader, så vi hinner använda allt. ;-) En del plagg var i 74 och det dröjer nog inte många veckor förrän det är dags att plocka fram dem.

p.s Vill ni se något väldigt brunt? Kolla in storasyrran då... De kom just hem från en två veckor lång semester. Dock har hon inte solat mer än de andra, men man kan knappt andas ordet "sol" förrän syrran får nougatfärg. Inte alls avundsjuk... d.s

Mamman och bebisen tog ikväll en varm, lång dusch tillsammans. Efter att vi fick badstolen har det inte blivit så många duschar men nu var det dags. Så fort Lyckeli förstår att det är VATTEN på gång så skiner hon upp som en sol. Väl i duschen ler hon med hela ansiktet, fnissar förtjust då strålen kittlar henne på magen och blinkar förundrat då hon har lyckats få vatten i ansiktet. Hon plaskar i vattnet (alltså dunkar på mammas axel, där det ju visserligen finns lite vatten...), sprallar med benen och är lycklig som få.

Min fina dotter. Det var svårt att förstå helt kravlös och oceandjup kärlek innan du kom till mig. Du lyser upp min värld så, gör mig viktig. Det finns ingenting i HELA världen jag inte skulle göra för dig. Är du lycklig så är jag lycklig. Jag älskar dig så mycket!