Jag och Marcus har sedan några veckor börjat med en grej... Efter Lyckelis eftermiddagssovning (hon brukar vakna runt halv sju) så delar vi upp kvällen i halvtimmar. Det är ofta då man vill sitta och dona framför datorn eller pyssla med sitt. Och sedan vi började dela upp tiden vi är med Lyckeli i halvtimmar så har vi

1) Lugn och ro då man väl sitter med sitt

2) Mer energi och fantasi då man väl är med Lyckeli

3) Börjat se tiden med henne som ännu mer positiv

Jag kan utveckla den sista punkten... Jag älskar att vara med min dotter. Men efter två timmar kink och bärande (om det nu är en sån kväll) så känner jag själv att tiden går åt till att inte få henne att plutta sig - inte att få henne att ha roligt. Och så tänker man på allt annat man vill eller borde göra. Men nu så springer jag till Marcus då det är min tur att ta Lyckeli, och jag busar och roar och tycker det är genomgående roligt att vara med henne! Förr kunde det ofta bli "nu är det din tur att ta henne" men nu är det "nu är det min tur att ha henne!" Detta tack vare att vi delar upp tiden. Marcus tycker detsamma. :-) Nu dansar de runt i vardagsrummet men jag ska bannemej skicka iväg det här nu och resa mig från soffan. För nu är det min tur att ha henne! :-D

Amningskudden funkar inte bara bra som mjukt fallskydd då man tränar på att sitta - den är också jättebra att ligga på mage över, tycker Lyckeli. Då får man armarna mer fria att greja med. :-)

Då lilla Lyckan älskar frukt men gärna gnager av stora bitar med sin tandlösa gom, önskade hon sig en present av sin farmor och farfar. Och dagen efter fick hon sin lilla nät-påse med handtag. Man lägger ner en bit frukt i nätet och sedan kan hon hålla den som en klubba (fast Lyckeliten håller direkt i nätet) och smaska i sig fruksaften genom nätet. Och mamma och pappa slipper sitta som hökar för att se till att bebin inte sätter i halsen. :-)

Jag och Marcus har beställt var sitt spel till wii:et. Marcus ett Guitar Hero (spel - legends of rock och en guitarr)  och jag ett wii fit. Idag kom det först ett paket till dörren imorse, och sedan en avi om ett paket som vi kunde hämta i Mölndal. "Kul! Det måste ju vara våra spel", tänkte vi...

Första paketet slet vi ju upp hemma med en gång. I den låg det en guitarr till GH-spelet. Inget mer. Vi letade som tokar i paketet, i emballaget, där vi hade öppnat paktet men icke, vi hittade inte själva spelet. "Jäkla lurendrejare!" gick vi här och muttrade, men det stämde liksom inte. Varför hade han skött sig så bra och skickat så snabbt, samt lämnat telefonnummer osv, om han hade velat luras? Nä - något var fel.

Marcus åkte och hämtade det andra paketet. Däri låg inte alls mitt wii fit, som jag hade velat, utan en TILL guitarr samt själva GH-spelet! Jaha, vad var nu det här? Jo, efter mycket om och men kom vi fram till att det sista paketet var just som det skulle. Men det första var inte till oss. Det var en guitarr till en x-box, och efter att ha talat med säljaren i telefon blev det klart att han hade skickat iväg två paket samma dag. Ett med mitt wii fit, och ett med en guitarr. Men förväxlat adresserna... Så nån snubbe någonstans med en x-box satt med mitt wii fit och var antagligen lika förbryllad som vi var. :-)

EN positiv sak med detta, tyckte Lyckeli, var att det helt plötsligt fanns MASSA prassel att leka med! Emballaget var skitlattjo, så hon fick en rejälprasselbit och sedan var hon toknöjd. :-) Och resten ordnar sig. Vi ska skicka iväg paketet till rätt snubbe sedan och han ska skicka vårt till oss. Så på fredag borde jag ha mitt wii fit!!! WIIIIIIHIIIII!

Idag sa Marcus innan han åkte iväg till strålningen att han skulle vilja kunna uttrycka sina känslor om det här med cancern så som jag har gjort i bloggen. Det var ju min ventilation då vi stod i startgroparna till att förstå beskedet, operera bort tumören och sedan påbörja den vidare behandlingen. Och det är fortfarande ett sätt att få berätta och fundera som passar mig bra. Ord på pränt, som ni kan läsa, som jag kan gå tillbaka till. Det har hjälpt mig jättemycket! Jag önskar att Marcus också kunde hitta det där uttryckssättet som HAN kände passade honom på samma sätt! Vi pratar jättemycket om cancern, hur vi känner och vad vi vill, men ibland behöver man ju bearbeta det man har inom sig SJÄLV först, innan man talar med någon annan. Min fina Marcus, känslig och tänkande som han är... Du är så tapper som går igenom det här och fortfarande, allt till trots, fuldansar som en galning i köket på mornarna för att få Lyckeli att skratta!

När jag eller Marcus ska laga mat eller diska och ha med Lyckeli, så duger det inte minsann inte att ligga på golvet och leka för sig själv. Nänä, "mamma, jag vill OCKSÅ" ylar fröken och blir genast placerad i hokus-pokus:en. Därifrån når hon utmärkt till "sin" låda där vi har lagt alla slevar och decilitermått och annat hon gott kan få greja med och slafsa på. Då blir hon supernöjd! Så där står/sitter vi, sida vid sida, och lagar mat eller diskar. Riktigt mysigt, faktiskt. :-)

Idag var vi i Skräckens Hus. IKEA. Huvva, men det hela slutade väl. Eller, det beror väl på hur man ser det. Vi kom dit med förhoppningen att köpa en taklampa, två vägglampor och en ram. Vi kom därifrån med en golvlampa, en ram, några galgar och fem paket chokladbollar. Just de vägglamporna vi skulle ha var slut men det kommer fler, så vi får ta en tur TILL till IKEA. Skit också... Och taklampan blev en golvlampa. Det var en sån som vi inte ville ha, därav inköpet av taklampan, så vi kunde ta bort den golvlampa vi redan har. Men den här golvlampan var ändå lite annorlunda så vi är jättenöjda med den ändå. Ni kan se den här nedan. Vad tycker ni? Är den snygg? Jag och Marcus är skitnöjda. Fotot är väl sådär och det speglas i fönstret men ni uppfattar ju andemeningen ändå. :-)

Farmor var mycket frivilligt barnvakt under tiden vi gjorde inköpen. Då vi kom hem igen satt de och läste favoriten: Bajsboken!

Ja, ur ett nytt perspektiv är allting skoj att göra. Sittperspektivet börjar blir etablerat här nu och Lyckeli är mer nöjd än på länge. Hon kan sitta och dona för sig själv en kvart nu, medan jag lagat mat eller Marcus fixar med musik på datorn.