Nu har vi fått komma hem över natten. Det är så himla skönt att få vara hemma, där Lyckeli känner igen sig och där hon verkar vara mycket gladare än på sjukhuset! Hon log stort då hon fick syn på alla sina lekasaker och lyckosprallade då hon lekte i gymet en stund. Älskade stumpan... det där leendet har inte visat sig många gånger under sjukhusvistelsen, vilket ju är förståerligt. Jag har själv gråtit mest hela tiden, ältat, funderat, försökt men inte lyckats att acceptera att det här har hänt. Det har varit så otroligt påfrestande att se älskade, lilla, fina Lyckeli ha så ont och vara så ledsen. Ändå har hon varit så tapper! Alla turerna till babysimmet betalades tillbaka nu, för personalen sa att de aldrig sett något barn klara det första badet, då de ska ta bort all död hud som hänger kvar, så bra. Hon plaskade och pep lite bara då de drog av hennes hud, men lite leksaker distraherade henne vidare. De förklarade att hon inte hade så mycket känsel på området de första timmarna, tack och lov, och därmed var det viktigt att ta det första badet så fort som möjligt.

Det har hänt så mycket och jag orkar inte ta allt igen, det behöver vila några dagar. Men nuläget är att hon har feber, från och till, äter dåligt och har sår som vätskar sig mycket. En del död vävnad är kvar och de har lagt på en stark salva som förhoppningsvis tar bort det. Om den inte gör det så ska de söva henne och skrapa bort den döda vävnaden. De kan inte säga något om det kommer bli fula ärr av det hela förrän om två veckor, tidigast. OM det skulle bli ärr så är det prat om hudtransplantation, men så långt hoppas jag att det inte ska behöva gå. Vi ska tillbaka varje dag för omläggning, men så länge hon kissar och äter så får vi vara hemma resten av tiden. Hon är dock inskriven på sjukhus i upp till tre veckor.

Det får bli det för idag. Fråga gärna - jag svarar. Annars kommer det mer information då och då för  intresserade. Jag avslutar nu med två kort på min tappra, underbara bebis, som kämpar och ler så fort hon bara orkar. Jag älskar henne så!