Någonstans mitt i allt det här finns ändå vardagen. Den man försöker få ihop, leva som man brukar och hitta energi i. Just nu är jag glad då Lyckeli är glad. Hon lämnar små spår efter sin dagliga framfart som jag inte kan låta blir att fnissa över på kvällen, då hon har lagt sig och jag tar min försökastädaupplite-runda i lägenheten. Igår kväll hittade jag:

- En tamburin inne i garderoben

- En borste i min ena sko

- En kökshandduk slängd lite nonchigt framför teven

- En blå björn på köksbordet

- Fem trillioner små pappersbitar på köksgolvet

- En bebistoffla under gåstolen

- En klick banan på mina byxor

- En visp i hallen

och

- Tre Max-böcker i soffan

Min underbara bebis! Det ska synas att hon också bor här, säger Marcus, och visst har han rätt. Det är hennes hem också, och hon har säkert sin egna lilla, logiska ordning i allt. I hennes värld är det nog fullkomligt logiskt att kökshanddukarna inte ska hänga på sin krok i köket utan spridas ut där det för tillfället passar sig i lägenheten. Det är nog helt i sin ordning att riva isär en tidning i miljoner bitar och slänga ut över golvet efter att ha drägglat ihop flertalet av bitarna till en geggig massa som man sedan slänger på golvet framför spisen. Hon ser nog inte det konstiga i att sitta på barnböcker i soffan. Och det älskar jag henne för! Hon gör mig lycklig. Jag känner så som Thåström skriver i en av sina texter: "Jag vill ge dig blommor när du ler".

 

Socka

29 mars 2009 15:29

Hååå vilket underbart inlägg!!! M kreänger av sig och lämnar sina sockar mest över allt, men annars är det konstigaste väl en gurka under köksbordet och egentligen var väl det inte så konstigt. Fast vardagsrummet är kaos, eftersom det är hennes främsta revir!

http://www.socka.blogg.se

 

jucea

29 mars 2009 18:17

Ni är så gulliga allihopa!! :-)
Jag är så glad att Lyckeli är glad också, vad mycket lättare det blir då att ta sig igenom allt elände!!

http://www.teddu.nu/blog

 

MCL

29 mars 2009 22:06

Hej! Läste på diabetsforumet och gick in här. Det bara skär i hjärtat här också när jag läser. Tappra lilla Lykke. Jag tänker på er och hur mycket kraft detta måste ta. Hoppas allt går riktigt bra och att hon fortsätter sprida sina leksaker runt sig och hemmet. Stor kram från mig och Ellen.

http://hundskit.blogspot.com

 

vegetarisk.blogg.se

30 mars 2009 21:12

Va kul att du hittade till bloggen min.. Seitan måste jag testa själv.. låter väldigt spännande just för man kan göra det själv också.. Kul att det finns i gröna boden ni igen.. då ska jag dit o köpa det.. Ha de gott..

http://www.vegetarisk.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...