Glömde ju berätta att vi har varit på bvc idag. 9200 underbara, knubbiga, trolliga och älskade gram väger vår Lyckeli! Och knappt 71 cm lång. :-) Vilket tur jag och Marcus har som har fått henne i våra liv!

Jag vill passa på att tacka för alla fina och värmande kommentarer på bloggen, alla sms och telefonsamtal. VI har inte bara en underbart fin bebis, utan även underbara vänner och familjemedlemmar!

Igår sövde de Lyckeli igen för att se hur det såg ut under alla bandage. Det visade sig läka fint, ingenting var infekterat och det mesta ser ut att läka av sig självt. Det är två fläckar högt upp på bröstkorgen som troligtvis behöver få ny hud. Det är inte helt säkert än men enligt läkarna lutar det åt det. I så fall sker operationen nästa veckan och då tar de hud från baksidan av Lyckelis huvud. Då kommer det inte synas att det har tagit hud efter att håret har vuxit ut, plus att den huden lämpar sig bra för att sitta på bröstet.

Hon är glad, vår lilla skitunge! Utan bandaget på hakan (där har det läkt så bra nu att det inte behöver vara bandagerat) ser hon inte alls lika "sjuk" ut, och jag tycker mig märka att hon är gladare sedan hon blev av med det, då det irriterade henne mycket.

Livet går vidare, på något sätt. Vi ska få tala med en kurator på sjukhuset på fredag, och jag tror att det är välbehövligt för både mig och Marcus. Det är så mycket skuld och dåligt samvete som gnager, det sliter i bröstet på mig ibland då jag påminns om vad Lyckeli behövde gå igenom för att jag och Marcus brast i uppmärksamhet i en sekund. Det är inte rättvist...

Jenny och Edwin - tusen tack för den fina katten och den lika fina grodan! Lyckeli biter glatt på dem då den lilla tanden kliar. Just det! DEN LILLA TANDEN! Lyckeli har fått en tand! Livet har allt många glädjestunder ändå. :-) Min lilla, inte längre tandlösa, skrutt...

Se hur stor skillnaden blev då bandaget på hakan försvann: