Jag måste ju berätta att Lyckeli sedan en vecka tillbaka ungefär har börjat digga till musik. Det kan vara en låt på radion, lite skrammel från tamburinen eller ett skrän från hennes pappa då han försöker sig på att sjunga en barnsång. :-) Eller, jag ska nog förtydliga mig: Vi har sedan en vecka tillbaka varit MEDVETNA om att Lyckeli diggar till musik. Men den sista månaden har hon liksom suttit i bilstolen då vi åkt någonstans och spänt ryggen på något konstigt sätt. Vi har tyckt att hon ser skitfånig ut, skrattat åt henne och undrat va sjutton hon sysslat med. Men ikväll kom Marcus på det: hon diggar ju! Det är ju ALLTID musik på i bilen, och nu i efterhand är det ju självklart att det är den hon rör kroppen till. Söta unge!!!

Det har sedan några veckor tillbaka varit svårt att få henne att äta ordenligt. En utvecklingsfas, antagligen, för hon verkar ha mycket annat i huvudet och då ter sig ju mat som en världslig sak. :-)I alla fall - det bästa sättet att faktiskt få henne att äta bra är att sätta sig utomhus med henne. Idag har alla mål förutom lunchen (då dricker hon välling) intagits utomhus. Nedan ser ni bilder från då hon ät kvällsmat. Hon har på sig en fin förklädeshaklapp som snälla mormor har sytt åt henne (Maja, du ville ju se hur de ser ut!). Efter maten vill hon leka lite med stubben innan det är dags för kvällsbadet med pappa.

Det har varit en fin dag idag! Inga tunga tankar hos varken mig eller Marcus, utan vi har skrattat, varit ute och gungat med Lyckeli, ätit gott och mått bra. Det är skönt att cancer-tankerna håller sig borta, eller i alla fall inte är så påtagliga, ibland. Då hinner man hämta andan.