Det var en gång en mamma och en pappa som levde tillsammans. De fick två barn och ett tredje var på väg. En dag bestämde de sig för att gå skilda vägar och så blev det. Pappan träffade en ny och fick tre barn till. Mamman träffade också en ny och fick ett barn till. Pappans tre äldsta barn och pappans tre yngsta barn träffades då och då, men sedan dog pappan. Efter det träffades de sex syskonen allt mer sällan och till slut träffades de inte alls... Men så plötsligt en dag så fick de kontakt med varandra igen. De bestämde sig för att träffas och en aprildag skedde det.

Den sagan är sann för mig just nu. Idag träffade jag mina tre halvsyskon, på pappas sida, för första gången på 13 år. Det var en surrealistisk känsla, men ändå sååå bra! Min yngsta halvbror kunde inte komma, men de andra två, jag och mina två äldre syskon satt och pratade, pratade, pratade hela eftermiddagen. Tiden bara rann iväg, men va mycket vi hann med att prata om ändå. Det kändes så bra och så naturligt, inte alls sådär konstigt som jag har oroat mig över att det skulle kunna kännas. Jag känner dem fast ändå inte... jätteknepigt är det. Det har varit en omvälvande, omtumlande, omskakande dag. På ett positivt sätt! Jag kommer att sova gott inatt, tror jag. :-)

På påskadagen for vi till min mamma, utanför Uddevalla. Det var strålande, väder, vi åt god mat och träffade mina syskon med familjer. Det var helt enkelt en fin dag! Klart slut. :-)

Det finns nog inte någon här i trakterna runt Göteborg som inte håller med om att våren äntligen är här på riktigt. Det är kanonväder och vi har passat på att njuta av den så mycket som möjligt, med lång promenad både igår och idag och sedan lite pyssel ute.

Igår hämtade jag och Marcus pappa de utemöbler jag och Marcus har köpt på Blocket. På framsidan står nu två fina stolar och ett litet bord. På baksidan finns en soffa, två fåtöljer och ett bord (i trä). Bilder på soffan och bordet på baksidan ser ni här nedanför.

Och ett påskägg fick lilla Lyckan med, av farmor och farfar. En fin påskkyckling var innehållet och den där kycklingen vägrade hon släppa då hon åt kvällsgröten. Den LÅTER då man trycker på magen! Mest som en brunstig ko, tycker jag, men så länge Lyckeli gillar den så får den låta som den vill. I skrivande stund virvlar hon in i sin gåstol hit till köket, öppnar en kökslåda och virvlar iväg igen, hållandes ett paket knäckformar. Undrar var de hamnar...

Idag har det varit en jättefin dag. Vi tog en lååång promanad till Maxi, köpte tandkräm OCH två jättefina vårjackor till moi. :-D Jag har gått och svettats i min höstjacka, som nu är alldeles för tjock då termometern kryper över 15 grader nästan varje dag. Nu slipper jag svettas sönder.

Premiär av att känna på sand blev det idag med. Lyckeli var helt hänförd och hittade mitt i all rolig sand en ännu roligare grej: en lång och smal rot... Hon slet och drog och kämpade en bra stund, tills vi tyckte det var dags för henne att äta middag. Hemåt igen.

Och ikväll ska vi åka och köpa utemöbler till altanen! Det ska bli så gott att kunna sitta ute och gotta sig i solen nu i påsk, och Lyckeli kan ju röja järnet i sin gåstol där ute! Marcus hittade fina på Blocket, så det var bara att slå till. Härligt!

Jag hoppas er dag har varit lika fin som vår.

Min bebis är galen, på ett totalt underbart sätt! Farmor satte fram sin fot och vickade på tårna här för en stund sedan, och här ser ni hur roligt det var: http://www.youtube.com/watch?v=5Ai5BaoVf0Y

Jag älskar det där skrattet!

Idag har vi träffat läkaren Anki, på Drottning Silvias barnsjukhus. Hon var heeelt underbar, så fin mot Lyckeli, pedagogisk och glad. Vi blev helt förtjusta i henne alla tre och Lyckeli demonstrerade sitt tycke genom att grabba ett redigt tag i Ankis hår och draaaaa. Anki bara skrattade och gav henne Herr Sköldpadda istället, som kunde spela om man tryckte på knapparna på hans mage. Som den undersökande filosof Lyckeli är så vände, vred och filurade hon en bra stund innan hon spratt till i hela kroppen, gav till ett glädjetjut och började snurra på Herr Sköldpaddas hjul i racerfart.

Läkaren och en sköterska, samt en person från arbetsterapin (de ska ha koll på hur ärrbildningen nu då såren är läkta) tittade på hur det djupa såret såg ut. De sa att det såg bra ut, men att Lyckeli skulle få en annan typ av bandage. Sårkantena vill gärna resa sig lite och för att få ett så slätt ärr som möjligt ska den här nya kompressen trycka ner kanterna lite extra. Medan Anki visade oss hur vi skulle gå till väga då vi smorde och lade om passade Lyckeli på att riva sönder det där pappersöverdraget på britsen till tio tusen små, små, små delar. Sedan åkte vi hem, glada men väldigt trötta, alla tre. :-) Just nu sover lilla Lyckan men för mig och Marcus väntar en god middag och sedan en lugn kväll. Ett litet försök att komma ikapp världen.

Det har varit en bra dag. Marcus har varit på återbesök på Jubileumskliniken, där han strålandes under fem veckor. De tittade på ärret och kom fram till att det mesta har läkt riktigt bra. Det är två sår kvar, men de tror att de kommer att läka på egen hand. Vi hoppas det!

Jag och Lyckeli har huserat här hemma. Varit ute lite, gungat, bakat bröd, lekt och sjungt. Rensat i rabatter och rättat lite elevuppsatser. Lyckeli var väl inte helt delaktig i alla aktiviteter, men de flesta iaf. :-)

Det är lustigt... Lyckeli har en del leksaker. Inte jättemånga, men ganska många. Hon älskar sina böcker och hon älskar sin bjällra. Men mest av allt just nu älskar hon ett paket muffinsformar. Hon pillar och grejar och donar för att först öppna paketet och sedan få ut formarna. Det kan hon pyssla med en lång stund, med koncentrerad blick, medan jag och Marcus grejar med annat och flinar åt henne i smyg.

Bjuder på en bild av ovan nämnda muffinspyssel, samt en bild på mig och Lyckeli då vi satt och mös i soffan igår.

Det känns som om jag går bakåt i tiden mer och mer i varje inlägg... men så är det ju då man har en del att skriva ikapp.

I fredags var Julia här med sina föräldrar Maja och Jonas. Lyckeli fick två fina kryapådig-presenter. Eller tre, egentligen. Ett paket med en punchrulle och en liten prisesstårta, båda gjorda av duktiga Maja. Och ett annat paket med en rolig bok i, som Lyckeli genast ville läsa. Tack, Julia, för de fina presenterna! Punchrullen är totalt neddrägglad... Precis som det ska vara, alltså. :-)