Ikväll var Lyckeli med mig på Åby, där det var utdelning av studentmössor till eleverna som tar studenten imorgon, i vinnarcirkeln. Det var en kanonkväll med sol, min bästa vän Veronica, hennes kille Tobbe och deras Tristan, samt Veronicas bror med tjej. Lyckeli hängde glatt med upp i vinnarcirkeln och satt och studerade trägolvet medan jag delade ut körspön (en present från skolan) till mina treor. Tänk att de tar studenten imorgon... och tänk att det var 9 år sedan jag själv tog studenten! Det känns nära men ändå avlägset. Lyckeli kunde inte bestämma sig för om det var alla hästarna eller traktorn som fixade banan som var roligast. Det gloddes rejält på dem båda i alla fall, och hon flinade upp så fort Veronicas Tobbe kom i närheten.

Jag hoppas att vi snart får besked om ifall fläcken i Marcus lunga är cancer eller inte. Det börjar bli riktigt jobbigt att vänta. Har jag förresten sagt att han ska springa Göteborsvarvet på lördag? Efter att ha sprungit blott tre gånger sedan november... Han sägar själv att ha vägrar låta cancern bestämma över honom, och anmälde sig till varvet gjorde han bara dagarna innan beskedet om cancern kom. Jag beundrar min Marcus så mycket! Han är stark, ska ni veta. Jättestark mitt i allt det här.