Det allra finaste på jorden för mig, det är min och Marcus dotter. Lyckeli, denna älskliga varelse, som gör mitt liv så mycket vackrare och bättre än jag någonsin hade kunnat föreställa mig att det skulle bli.

Min Marcus är en kämpe! Han anmälde sig till Göteborgsvarvet bara dagarna före han fick veta att han hade cancer. Sedan följde ju magnetröntgen och operation på varandra dagarna efter. Han har nog haft siktet inställt på att inte kunna springa varvet, då han bara har varit ute på tre löparrundor sedan november eftersom ärret läkte först för några veckor sedan. Men så fick vi ju veta att han hade en fläck, den som de ännu inte vet vad det är. Och jag tror det var då någonstans han bestämde sig för att cancern inte skulle få bestämma över honom. Han sprang varvet idag, laddad med sju (!) bananer och en jäkla massa jävlar anamma, och i mål kom han på knappt två timmar. En supertid för vem som helst, och en superdupertid för min kämpande, nyligen cancerbehandlade, man! Han brukar ta sig runt på drygt 1.30 i vanliga fall, ifall ni vill jämföra med den form han brukar vara i. Visst är han duktig? Jag är så himla stolt över honom! Inte främst och bara för att han kom i mål på en så bra tid, utan för att han inte ger sig, för att han är en sådan fighter och för att han är så positivt. Jag älskar dig, Marcus!

Vi fick svar på Marcus prover igår. Det positiva är att fläcken inte ligger i lungan, utan mellan lungan och bröstbenet, och att den är väldigt liten. Det negativa är att det inte bara är en fläck, utan att den är tredimensionell. Nästa steg är att de ska lägga Marcus i en datortomografiapparat igen, och samtidigt ta en biopsi på "fläcken". De ska alltså sticka in en lång nål och ta ett prov från kärnan av det som nu är där. De vet inte om de behöver söva honom eller om det räcker med en lokalbedövning då de gör det. Efter det kan de säga vad det faktiskt är. Det kan vara sviter efter strålningen. Det kan vara sviter efter operationen. Det kan vara cancer. Det ligger väldigt nära stället där de opererade. Eftersom Marcus hade en så agressiv cancer kommer allt troligen hända snabbt, och han kommer förhoppningsvis iväg och gör biopsin redan nästa vecka.

Igår tog mina elever studenten. Det var både en sorlig och en rolig dag. jag kommer ju att sakna dem, men samtidigt är det så roligt att de är i mål, efter tre års studier hos oss. Jag fick två jättefina rosor och en nalle som hade en tröja som det stod "världens bästa lärare" på. :-) Lärarna hade lite jippo där vi körde ponny i en bana med serpentiner och portar, och jag kom TVÅA! Jag slog alltså båda körlärarna och alla andra hästfolk, förutom skolans extramamma - Bettan. Ponnyn Conny skötte sig utomordentligt bra och jag funderar allvarligt på att adoptera honom...