Idag var jag med Lyckeli på arbetsterapin, där de skulle se över hennes ärr. Det ser rätt bra ut, något rött dock, så vi ska fortsätta smörja med aloe vera och sätta ett specialplåster på själva ärren. Plåstren ska skydda mot solen och samtidigt trycka till ärrkanterna lite, så det blir så platt som möjligt.

På mage och bröstkorg är det nästan helt läkt, bara vita partier kvar här och där. De kommer att anta hudfärg snart. Här ser ni hur det ser ut, både det röda runt halsen och några av de vita partierna på magen. Hon har även en röd fläck under hakan som kommer lämna spår efter sig.

Trappan är en klar favorit hos farmor och farfar just nu. Det knölas på i krypgång ditåt så fort hon får chansen, och hon ska gå på riktigt, med fötterna på varje trappsteg, inte med knäna. Det är rediga karlasteg hon får till då hon kånkar sig hela vägen upp, min envisa bebis. :-) Och bakom står bebisens mamma och vaktar och sträcker på sig av ren stolthet. Några bilder från dagen:

Lyckeli Lyckeli och farbrors tjej Åsa. Åsa har så fint hår, tycker Lyckeli!

Så Så himla fint att man måste draaa i det!

Att klättra i trappan är skoj, men man blir så himla trött, bara... får vila lite ibland.

Kusin Amanda, farmor och Lyckeli leker i köket.

Att läsa är en fin avrundning på kvällen.

Lyckeli har spenderat stora delar av dagen hos sin farmor och farfar idag. Jag också - och det är så skönt att se henne leka så glatt med andra personer än bara mig och Marcus. Hon är nyfiken men eftertänksam, vår tjej. Allt ska iakttagas och helst blängas på innan man kan känna och testa. Hon har ju i några dagar nu rest sig mot allt hon finner lämpligt för det ändamålet. Idag var det tv-bänken hos hennes farföräldrar som utsågs till lämpligt objekt och vips stod tösabiten på två ben. Men idag hände något mer... idag tog hon tre steg åt sidan, medan hon flyttade händerna åt samma håll för att behålla balansen. Stolt mamma satt turligt nog beredd med kameran och lyckades knäppa några kort, så nu får även Lyckans far se händelsen, fast i stillbilder.

Efter de här tre, magiska stegen hittade hon en fjärrkontroll, vilket fick hennes fokus att hela byta kurs. Hon tänkte att sak som sak att hålla i, det funkar väl med vad som helst, grappade fjärrkontrollen och fortsatte gå. Som tur var stod farmor beredd och var genast framme med två stödjande händer, så en nöjd och stolt Lyckeli kom ned på rumpan utan att slå sig. :-)

 "Den är så himla FIN, den här grunkan, mamma!" Bakom står en hjälpande farmor.