Lyckeli är riktigt rackarns enveten... precis som en viss annan person. *vissel, vissel* Om hon har bestämt sig för att hon inte vill sova, då somnar hon inte i första taget.

Min tur att lägga. Jag försöker först i hennes egen säng - som vanligt. Näpp. Tösabiten ska klättra upp längs spjälorna, ställa sig och "DADADA":a högt och ljudligt rakt i ansiktet på mor sin, allt detta med ett lyckligt flin på läpparna. Sedan utbyts detta flin mot ett "öööööhhhhh" och tydligt tjurande, då hon märker att mamma inte alls är med på bus-noterna och helt enkelt ignorerar varenda "DADADA" med en likgiltig min (i förhoppning om att skitungen ska fatta att sova-time inte är busa-time).

Mamma byter taktik. Hon tar med sig ovan nämnda skitunge till sin egen säng och försöker där somna skitungen på sin arm - vilket ofta funkar. Näpp. Skitungen börjar kränga. Mamma försöker milt hålla henne på mattan men nej - upp på knä ska man, för då kan man krypa vart man vill i heeela världen. Till exempel två krypsteg rakt fram, där man med ett rejält swung skallar mamman, mitt i prick. Mamman gryr medan skitungen flinar igen. Efter en liten sekund verkar skitungen fatta att det inte är en rolig lek, och vad tror ni hon gör då? Från sittposition, i vilket hon hamnade av bara farten efter skallningen, då hon liksom studsade tillbaka, tar hon åter två krypsteg framåt, droppar nappen med ett tydligt "floff" och ger mamma en rejäl, slemmig men underbar smällkyss mitt på munnen. Inte bara en gång, utan två! Nu är det inte någon skitunge längre, utan framför mamman sitter Lilla Lyckan och ler hela vägen upp till öronen. Hur underbar får man var egentligen?

Jag kan här tillägga att efter mycket stånkande och pustande får pappan ta över, och efter en stund tassar han förbi köket, där mamman sitter, med en sovandes Lycka i händerna. De är ju för underbara, de där två; min lilla men fantastiskt bästaste familj!

Jo, visst har hon fått envisheten från mig, minsann. Bara det att den verkar vara ännu värre än i mamma-formatet. Min egen pappa sa en gång att min envishet skulle ta mig långt. Tänk då bara på Lyckeli... hon kommer att kunna ta sig precis dit hon vill. :-)

Mor och dotter. Enveten och envetnast (?!) :-)

 

Socka

7 juni 2009 07:31

HAHA, din natt där verkar ha varit ungefär som vår! M VÄGRADE sova satt och sa "Da da da, ah ba ba pa" Vi försökte också på den där, vi-tycker-inte-alls-att-du-är-rolig-minen hon läste oss inte rätt utan såg nog snarare motsatsen och drev oss bägge till vansinne! :-) Men men nya tag ikväll

http://www.socka.blogg.se

 

Cecilia

7 juni 2009 07:34

Det här känner vi igen...:) Mamma försöker man driva med i alla lägen. Men det är bara att visa att det funkar inte. Jobbigt (jag vet) men det lönar sig i längden:)
Pussa från oss:)/Kram kram

 

Kvack

7 juni 2009 08:37

Känner igen det där. Har Ida bestämt sig för att inte sova så totalvägrar hon.

 

Helené

7 juni 2009 19:56

Tack för alla dina fina kommentarer! :)

Så söta ni är, som alltid!

http://missh.blogg.se

 

Maria

7 juni 2009 22:18

Hej, känner igen detta med envisa ungar som vägrar sova! :) Cevin kan vägra att sova middag och så deckar han vid sex, för att vakna typ fem på morgonen och då är man ju såå pigg?

Kramen och tack för kommentaren om magen, kul att nån tycker den är fin, haha ;)

http://www.livetochjag.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...