Lyckeli har börjat sova mycket bättre nu. Inatt vaknade hon bara en gång, vid sex, för mat, men annars har vi fått sova gott alla tre här hemma. Men inte fasen hjälpte det, jag var trött som en jagvetintevad när jag vaknade kvart i åtta av att Lyckeli stod i sin säng och snackade strunt med lampan. Då hon tog förmiddagsluren mellan halv elva och tolv sov jag som en gris intill henne, och nu skulle jag kunna lägga mig för kvällen, tror jag. Ont i huvudet och orkeslös.

Jag räknar in till fredag, då vi ska få veta om knölen som sitter fast på Marcus lungvägg är cancer eller inte. Jag vet inte om jag vill veta eller inte. Jo - klart jag vill. Men fick jag välja skulle jag bara trolla bort allt det här och leva sådär bekymmersfritt som jag vill kunna. Bara njuta av småbarnslivet och av att både jag och Marcus är hemma mycket i sommar.

Hemma ser det inte vackert ut. Imorse fick jag med en kraftansträngning ordning på diskberget som hotade välta ner över hela diskbänken, och tack vare att Marcus gör ett röj då och då ser vi ju fortfarande golvet mellan leksaker och slevar (som sockerbollen kastat ur då hon "hjälpt till" att laga mat) som ligger utkastade. Jag överdriver nog lite, så farligt är det inte, men jag önskar jag hade lite energi så att jag inte blev helt slut av att torka av köksbordet eller bara gå ut och hämta posten. Har jag "tur" är det bara lite efterdyningar av den jätteförkylning både jag och Lyckeli hade för någon vecka sedan. Det vänder nog snart. Tre dagar kvar. Sedan vet vi.

 

Cecilia

9 juni 2009 20:14

Hej på er:)
Fy vad jobbigt att gå och vänta:( Ovissheten är det värsta som finns!
Jag hoppas att allt ska gå bra. Håller tummarna för er.
Pussa lillsnäckan:)

Kram kram från oss

 

Kvack

10 juni 2009 15:24

Hoppas att dagarna går snabbt och att beskedet blir bra. Tänker på er.

 

Madeleine

10 juni 2009 19:39

Att inte veta tar oerhört på krafterna och då måste man får lova att bara vara och rå om sig själv och familjen, störta i säng tidigt, vila på dagen och låta disk och annan städning stå till dagen efter. Kramar till er

http://gudinnansulis.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...