Det är inte cancern som har kommit tillbaka i Marcus, tack och lov! Läkaren ringde idag, i precis samma stund som jag klev över tröskeln, då jag åkte hem från jobbet innan lunch för att vara med Marcus då han fick beskedet. Jag kunde se på Marcus hur hela han slappnade av då han pratade med läkaren och då släppte även en stor klump i mitt egen bröst. En sådan lättnad, en sådan lycka!

Det han har istället heter strålningsfibros, sa läkaren. Det är en konsekvens av strålningen, men det verkar inte som om klumpen ger några komplikationer och då gör de ingenting åt den. Den är inte farlig i sig, men om den hade varit större hade den ju kunnat ge komplikationer vidare, vilket den alltså inte verkar göra nu. Strålningsfibros är att en del celler har börjar växa då de strålats, men de växer inte mer nu efter strålningen. Det är en 3 cm klump (fattade inte om den är 3X3X3 cm eller om det bara är en sida som är 3 cm) som sitter fast i lungväggen. Strålningsfibros är tydligen en inte helt ovanlig, om än oönskad, komplikation efter strålning. De män som strålas för prostatacancer kan t.ex få det i urinröret, och då är den ju i vägen. Men Marcus är inte i vägen.

Lycka! Lättnad! Men även en liten förvirring. :-) En positiv sådan. Så är det just nu. Men lättnaden är störst!

Tack för allt stöd, både jag och Marcus har läst varje kommentar och känner trygghet i att det finns så många som håller alla sina tummar för oss. Det gjorde susen!

Nu åker jag till jobbet en stund. Men jag har blivit lovad av en kollega att bli hemskjutsad innan lunch så jag kan vara hemma innan läkaren ringer. Ska bli skönt att äntligen få svar samtidigt som det självklart är många oroliga tankar som snurrar just nu. Jag vet att ni är många som håller tummarna och det är jag jättetacksam för.