Midsommar är stort för mig. Jag har så många minnen förknippade med midsommar, och de flesta av dem hör till tiden då mormor och morfar levde. De är midsommar för mig. Hela släkten som samlades ute på landet, vid Hedekas, där mormor och morfar bodde, där vi band kransar och dukade långbord i trädgården. Vi reste en stor midsommarstång och åt jordgubbar i mängder, lekte med min mosters hundar och grillade framåt kvällen. Nu vet jag att inte varje midsommar var sådan, men just den bilden är midsommar för mig. Den är svårslagen. Mormor och morfar var något extra, och jag sörjer att de inte finns kvar. Men jag tänker även på att de andra finns kvar; de andra som delar de där fina minnena med mig. Och nu för tiden är det dags att skapa egna minnen - egna sätt att fira denna vackra högtid på. Ännu har vi ingen tradition på midsommarfirandet, men det kanske kommer så småningom? Jag hoppas att Lyckeli kan minnas sina barndoms midsomrar på samma fina sätt som jag minns mina.

I år åkte vi till Väne-Ryr, utanför Vänersborg, där min syster bor. Hos hennes grannar Björn och Annelie var vi förra året, och så även i år. Förra året var jag höggravid, trött som ett fä och stor som ett hus, men det var trevligt redan då. I år var det fem gånger så roligt - med Lyckeli utanför magen, en helt unik Marcus vid min sida, en av mina systrar och hennes underbara familj och utöver det massa trevligt folk som hörde ihop med Björn och Annelie på ett eller annat sätt. Vi käkade sill (vego-"sill" gjord på aubergine a´la Marcus mamma är fantastiskt god), spelade brännboll och fotboll, grillade, drack lite vin och hade det jättebra.

Dagen började hemma då vi till Lyckelis förtjusning hittade den första mogna jordgubben på vår egen planta på altanen. Hon fick smaska i sig halva, och resten delade jag och Marcus på under högtidig pompa och ståt. Jag kan här tillägga att så fort Lyckeli fick syn på en jordgubbe, vilket ju inte hände EN gång under midsommarhelgen, spände hon hela kroppen och skrek sitt "GE-MIIIIIG"-skrik tills hon fick en gubbe i munnen. :-) Det har blivit en del sammanlagt, men lilla strumpan fullkomligt älskar dem och verkar inte må dåligt av dem på något sätt.

Först en sväng till mormor där vi även träffade min moster Kristina. Jag band en krans till Lyckeli och sedan togs det kort på trappen. Lyckeli är midsommarfin i en klänning som mormor köpt och sytt till.

 Hela lilla familjen på trappen hemma hos Lyckelis mormor.

Hemma hos min syster var det kort-time igen. Här med Elias och Teo på var sin sida av Lyckeli. De två är Lyckelis egen lilla fan-club och skriker "LyckeLIIIII" med höga röster så fort vi svänger in med bilen på deras uppfart.

Älskade, fina Lyckeli iklädd sin finaste "ful-min". Hon gör den allt som oftast just nu, och hon märker säkert att den går hem då de flesta brister ut i skratt då de ser den. :-)

Med på festen fanns hunden Polly, som Lyckeli genast fattade tycke för. Här sitter de och tittar på då resten av gänget spelar brännboll.

Oscar, Elias och Teo äter midsommarmat i partytältet som stod i trädgården. Fin-fin kalasplats!