Ja, nu finns det ju inte något som heter så, men det KÄNDES så hela dagen idag då vi har firat i dagarna tre. Dagen startade på landet, där vi vaknade till sol och fågelkvitter. Lyckeli har förundrat tittat på när farfar sågat brädor, gungat vilt med farmor och sedan sovit gott i vagnen, under den stora aspen. Den där gungan, ja... Jag har tjatat på Lyckelis farfar nu ett tag att han ska byta ut den där pinnen, så ger en så ont i baken, mot en rejäl plankbit. Men han ska bara... ;-) Först ska sidan på ladugården bytas ut, sedan ska ett lusthus byggas på bergsknallen framför huset, sedan ska redskapsskjulet hemma i Åby byggas. Jag hade väl iofs kunnat tälja till den där träbiten på egen hand, men jag har en känsla av att Stig vill fila, slipa och polera själv, för att försäkra sig om att inga barnarumpor får flisor då de svingas fram i skuggan under det stora trädet. :-)

Då Lyckeli ändå skulle sova vid fyra passade vi på att åka vidare till min mamma, utanför Uddevalla. Hon serverade plättar med massa gott (tack, mamma!), och då alla hennes tackor har lammat nu fanns det nio små, söta lammungar att titta på. Lyckeli skrek högt och Teres, min syster, frågade först om hon var rädd. Men nej - vi fick ju förklara att hon bara var så glad och samtidigt frustrerad över att inte få klappa. :-) Sötnosen är ju van vid Barnens zoo i Slottskogen där man får klappa och springa efter djuren bäst man vill om de är ute.

Teres var alltså där med barnen, till Lyckelis stora glädje. Hon tycker det är så roligt att leka med Teo och Elias, dra Gabriella i håret och smällpussa Oscar samtidigt som håller honom hårt i håret vid öronen. Lillasyster Maja kom också, min sin Anders, så fick Lyckeli ÄNNU mer hår att dra i. ;-) Hur kan det vara så roligt, undrar man...

Det var en slutkörd liten Lycka som somnade gott för natten i bilen på vägen hem, klockan nio. :-)

Gungeligung med farmor!

Ännu mer gungeligung, denna gång med mamma.

Gabbi cyklade till mormor så hon var där först av alla, strax innan vi kom. Lyckeli håller här på att käka på hennes hår, på väg till fåren. Bakom ser ni min mammas hus, där jag är uppvuxen från och med att jag var fyra år gammal.

Lyckeli, Gabriella och mormor.

Med start längst bak står Oscar, Marcus, Lyckeli och Elias (Och Gabbis huvud) och kollar på lammen.

Lyckeli pratat med ett av lammen.

Teres med Teo i knät, Elias, Oscar och Anders äter plättar. Gott var det! Lyckeli fick smaka för första gången och smaskade i sig tre stycken.

 

Kvack

22 juni 2009 18:29

Ni verkar ha haft en riktigt bra midsommar:) Ida älskar också att gunga.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...