Alla inlägg under juni 2009

Av Tina - 12 juni 2009 08:09

Nu åker jag till jobbet en stund. Men jag har blivit lovad av en kollega att bli hemskjutsad innan lunch så jag kan vara hemma innan läkaren ringer. Ska bli skönt att äntligen få svar samtidigt som det självklart är många oroliga tankar som snurrar just nu. Jag vet att ni är många som håller tummarna och det är jag jättetacksam för.

Av Tina - 9 juni 2009 16:56

Lyckeli har börjat sova mycket bättre nu. Inatt vaknade hon bara en gång, vid sex, för mat, men annars har vi fått sova gott alla tre här hemma. Men inte fasen hjälpte det, jag var trött som en jagvetintevad när jag vaknade kvart i åtta av att Lyckeli stod i sin säng och snackade strunt med lampan. Då hon tog förmiddagsluren mellan halv elva och tolv sov jag som en gris intill henne, och nu skulle jag kunna lägga mig för kvällen, tror jag. Ont i huvudet och orkeslös.


Jag räknar in till fredag, då vi ska få veta om knölen som sitter fast på Marcus lungvägg är cancer eller inte. Jag vet inte om jag vill veta eller inte. Jo - klart jag vill. Men fick jag välja skulle jag bara trolla bort allt det här och leva sådär bekymmersfritt som jag vill kunna. Bara njuta av småbarnslivet och av att både jag och Marcus är hemma mycket i sommar.


Hemma ser det inte vackert ut. Imorse fick jag med en kraftansträngning ordning på diskberget som hotade välta ner över hela diskbänken, och tack vare att Marcus gör ett röj då och då ser vi ju fortfarande golvet mellan leksaker och slevar (som sockerbollen kastat ur då hon "hjälpt till" att laga mat) som ligger utkastade. Jag överdriver nog lite, så farligt är det inte, men jag önskar jag hade lite energi så att jag inte blev helt slut av att torka av köksbordet eller bara gå ut och hämta posten. Har jag "tur" är det bara lite efterdyningar av den jätteförkylning både jag och Lyckeli hade för någon vecka sedan. Det vänder nog snart. Tre dagar kvar. Sedan vet vi.

Av Tina - 7 juni 2009 22:57

Haha! Kolla min fina unge! Hon diggar till musik, med hela kroppen. :-)

http://www.youtube.com/watch?v=2cJZDlJoPfs

Av Tina - 7 juni 2009 22:43

Just det! Jag har ju hunnit ha tjejfika idag med! Det var iofs bara tre av de nio tjejerna som tillsammans med mig utgör Dinglegänget, men det var jättetrevligt ändå, som alltid. Marcus tog med sig Lyckeli till farmor och farfar, dit jag åkte då fikan var över, så att jag fick chans att prata strunt hur länge jag ville på egen hand. :-) Tristan var med, förstås, och han växer så det knakar, den goingen.


Veronica och hennes Tristan, plus Kattis arm. ;-)


Tristan i min famn.




Av Tina - 7 juni 2009 22:34

Farmor och farfar är världens bästa lekkamrater. De har sådan energi, ett sådant tålamod och en sån värme i blicken då de ser på Lyckeliten. Idag var vi där en lång stund, åt middag och fikade, pratade om lite allt möjligt och kollade på finalen i tennis, där det inte gick hela vägen för Söderling. Men, men... Jag kan ju ärligt talat inte säga att JAG var så intresserad, men då Marcus sprang och fram och tillbaka mellan matbord och teve så kunde jag ju inte undgå att höra hur det låg till hela tiden. ;-)


Farmor, Lyckeli och farfar leker med tågbanan och en miljon andra leksaker, vilka alltid kastas ut då Lyckeli kommer, för att roa det lilla livet. Och visst funkar det! De bästa sakerna är dock de mjuka som låter. :-)


Jag och min fina Marcus.



Av Tina - 7 juni 2009 22:30

Idag fick Lyckeli gå med sin mamma och sin pappa och rösta för första gången i sitt liv. Vallokalen är nära, nära så vi tog oss dit direkt efter frukost, för att få det gjort. Lyckeli fick sitta med bakom skynket, på bordet, och såg högtidligt (jomen visst) på då mamma slickade igen sitt kuvert med röstsedeln i. Hon flirtade lite med damen som tog emot kuvertet och somnade sedan gott i vagnen under senvägen som vi tog hem, för att njuta lite av det vackra vädret vi hade innan lunch.


Med pappa utanför vallokalen (skolans matsal).


På väg hem. Lyckeli kikar upp lite bakom filtarna men sekunden efter att kortet är taget så somnade hon gott.

Av Tina - 6 juni 2009 22:51

Lyckeli är riktigt rackarns enveten... precis som en viss annan person. *vissel, vissel* Om hon har bestämt sig för att hon inte vill sova, då somnar hon inte i första taget.


Min tur att lägga. Jag försöker först i hennes egen säng - som vanligt. Näpp. Tösabiten ska klättra upp längs spjälorna, ställa sig och "DADADA":a högt och ljudligt rakt i ansiktet på mor sin, allt detta med ett lyckligt flin på läpparna. Sedan utbyts detta flin mot ett "öööööhhhhh" och tydligt tjurande, då hon märker att mamma inte alls är med på bus-noterna och helt enkelt ignorerar varenda "DADADA" med en likgiltig min (i förhoppning om att skitungen ska fatta att sova-time inte är busa-time).


Mamma byter taktik. Hon tar med sig ovan nämnda skitunge till sin egen säng och försöker där somna skitungen på sin arm - vilket ofta funkar. Näpp. Skitungen börjar kränga. Mamma försöker milt hålla henne på mattan men nej - upp på knä ska man, för då kan man krypa vart man vill i heeela världen. Till exempel två krypsteg rakt fram, där man med ett rejält swung skallar mamman, mitt i prick. Mamman gryr medan skitungen flinar igen. Efter en liten sekund verkar skitungen fatta att det inte är en rolig lek, och vad tror ni hon gör då? Från sittposition, i vilket hon hamnade av bara farten efter skallningen, då hon liksom studsade tillbaka, tar hon åter två krypsteg framåt, droppar nappen med ett tydligt "floff" och ger mamma en rejäl, slemmig men underbar smällkyss mitt på munnen. Inte bara en gång, utan två! Nu är det inte någon skitunge längre, utan framför mamman sitter Lilla Lyckan och ler hela vägen upp till öronen. Hur underbar får man var egentligen?


Jag kan här tillägga att efter mycket stånkande och pustande får pappan ta över, och efter en stund tassar han förbi köket, där mamman sitter, med en sovandes Lycka i händerna. De är ju för underbara, de där två; min lilla men fantastiskt bästaste familj!


Jo, visst har hon fått envisheten från mig, minsann. Bara det att den verkar vara ännu värre än i mamma-formatet. Min egen pappa sa en gång att min envishet skulle ta mig långt. Tänk då bara på Lyckeli... hon kommer att kunna ta sig precis dit hon vill. :-)


Mor och dotter. Enveten och envetnast (?!) :-)

Av Tina - 6 juni 2009 20:05

Idag var det bröllop! Linnéa, en god vän till mig, och hennes Nicklas, gifte sig vid Råda Säteri utanför Mölnlycke. Solen sprack upp ur molntäcket lagom till vigseln och med det glittrande vattnet i bakgrunden och ett fantastiskt fint brudpar kunde det inte bli vackrare. Då solisten tog upp tonerna till "Miraklet" av DiLeva lipade jag som en galning. Den låten sjöng min bror och hans dotter på mitt och Marcus bröllop och den betyder så oerhört mycket för mig. Att Linnéa och Nicklas valde den till sitt bröllop också måste vara ett mycket gott tecken på att ett lyckligt äktenskap väntar. :-)


Deras söner Oscar och Alfonso var väldigt söta i sina hattar och då Alfonso på eget måfå jazzade loss till en av psalmerna kunde många i publiken inte hålla sig för skratt. Det var ett mycket lyckat bröllop. Många skratt, stor värme och väldigt... väldigt... väldigt mycket så som just Linnéa och Nicklas var menade att ha sitt bröllop. En personlig prägel, helt enkelt.


Efter vigseln väntade en middag för närmaste familjen och nästa helg är det stor fest för alla vänner. Jag längtar redan. :-)


Fina familjen Svedjenäs. Alfonso står framför Nicklas och Oscar intill Linnéa.


Riskastning :-)


Jag och Kattis, som tillhör mitt "Dingle-gäng". Det är genom Kattis jag från början träffade Linnéa, och sedan dess är jag och Linnéa väldigt nära vänner. P.s Kolla hur onaturligt stort mitt huvud ser ut i jmf med Kattis! Hahahaha! d.s





Presentation

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19 20 21
22 23 24 25
26
27 28
29
30
<<< Juni 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards