Lyckelis farbror David hälsade på under fredagskvällen. Med sig hade han sin tjej Lina, som inte varit här förr, och kvällen blev jättelyckad. Vi åt mat, drack lite vin och pratade om ditte och datten. Lyckeli var jätteledsen stundtals, den här nedrans förkylningen är hemskt för henne. Till slut, då vi tog fram badbaljan och satte henne att bada ute hos oss i vardagsrummet, blev hon nöjd för en stund. Och det var en rolig syn med en plaskande bebis mitt på golvet, helt malplacerat. :-)

David, Lina och Lyckeli.

Här hemma fortsätter snoret att ha oss i sitt våld. Det täpper till näsor och halsar, och gör nätterna upphackade och lite ledsamma. Men vi gör det bästa av det; leker och busar inomhus och torkar små näsor med mjuka näsdukar.

Lyckeli gillar att resa sig mot allt just nu. Helst mina ben, kinkandes, får då kommer man ofta upp i mammas famn. Fast roligast är det att klättra på pappa då han ligger på golvet. Det ska klängas och dras i kläder och helst ska man upp i ansiktet på honom. :-) Söta Lyckeliten, så fin du är mitt i allt det här snoriga.

Lyckeli reser sig mot matstolen, men balansen är inte helt hundra än. Mamma är beredd att ta emot om det händer något.

Lyckeli klättrar på en trött pappa.

Vi är en mycket trött familj idag. Lyckeli har fortfarande ont i sina händer. Har jag skrivit om det? Hon fick utslag av SMÖRBLOMMOR då vi var på landet i helgen. Det hade jag ingen aning om att man kunde få ens. Men det har varit jätterött och små plitor och nästan som blåsor i hela handflatorna. På nätterna har hon gråtit och gnidit händerna mot allt. Vi har smort med Xylacain och tröstat, vyssjat och burit, men älsklingen har inte kunnat komma till ro. Nu tror jag inte "bara" det beror på utslagen, utan hon är även väldigt snorig och tät, hon verkar ha ont i halsen och hon är troligen inne i en utvecklingsfas då hon drömmer mycket. Det är inte EN gång hon vaknar och gråter på nätterna. Inte eller två, fyra eller sex. Jag skulle gissa på att vi är uppe femton gånger, alltså sju eller åtta ggr var, jag och Marcus. Och då får man ju räkna med att stumpan är trött på dagarna. Mycket gråt, kink och vill-bli-buren är det. Jag och Marcus hasar omkring som två zoombies och försöker roa, men dagar som denna är vi evigt tacksamma över att vi får komma ner till Marcus föräldrar. De roar henne och utfodrar hela lilla familjen. Tusen tack!

Något annat som tynger mig är att min moster och tillika fadder har fått cancer. En tumör som de ska strålbehandla och vi hoppas alla att det ska räcka med det. Annars blir det operation. Det är jobbiga saker... man grubblar och sörjer själva beskedet. Men man måste hoppas, måste tro och leva som om det kommer att gå bra. För det måste det.

Nu har lilla sötnosen somnat och snart ska jag följa hennes exempel och lägga mig jag med. Jag håller på med Läckbergs bok Sjöjungfrun, vilken lockar ikväll.

Lyckeli tuggar majsbåge och är nöjd en liten stund.

Idag var vi iväg på familjeutflykt. Det har inte alls varit lika varmt som igår men egentligen var det perfekt väder för att åka iväg på utflykt. Så efter frukost bar det av till Slottskogen för att klappa getter och glo på hästar. Det blev succé! Först och främst var det roligt att åka buss. Bara det hade varit underhållning nog för lilla Lyckan. ;-) Väl framme vid Linnéplatsen knatade vi uppför berget till Barnens zoo och där var det ÄNNU roligare! Lyckeli tittade och glodde och sprang runt (med pappas hjälp) och såg förundrat på alla barn som sprang helt på egen hand, utan att pappa höll dem i händerna. Emellanåt kom det en get springandes och lyckan var total då hon fick KLAPPA en av dem! Ojoj, det riktigt lös ur ögonen på henne. Vi försökte förklara att det var samma get som, ratatata, släpper ner femton små dyngbollar hemma i bajsboken, och som bräker bääää i den stora boken om Bondgården. Om hon lyckades koppla eller inte, det vet man ju aldrig, men roligt, det hade hon iaf. :-)

Familjen på väg till Barnens Zoo i Slottskogen.

"Pappa! Den där grejen har inget huvud! Måste kolla... "

 Att titta på fåglarna var himla intressant.

Dagens höjdpunkt var när geten kom nära nog och stod stilla tillräckligt länge för att Lyckeliten skulle kunna klappa.

Vi och getterna.

Ja, det blev ju lite knas där med alla inlägg, då jag i juni skrev att jag inte hade min kamera med och sedan, då jag fick tillbaka den, skrev inlägg för maj. Men ni får bläddra tillbaka och se så ni inte har missat något! :-)

Lyckeli har varit överpipig idag. En riktig pipgris! Och nu har vi försökt natta henne i över en timma. Hon gråter och skriker och vill INTE sova. Bannemej! Det är nog någon slags fas hon ska igenom, men det är rätt så påfrestande då hon bara ska vara i famnen, om ens det duger. Det gör det inte alltid, då ska hon upp i famnen men ändå sitta där och gråta. Älskade unge! Jag önskar jag kunde knäppa med fingrarna och göra dig glad igen. Det värker i mig då du gråter så här. :-(

I söndags konfirmerade sig Jonna, min brorsdotter. Sötaste Jonna, det strålar om dig!

Familjen på konfirmation. Jonnas hund tyckte tydligen att han skulle vara med också. :-)

Fina Jonna!

Skulle bara säga att jag glömde kameran hos brorsan i helgen, så jag skriver mer om allt som hänt då jag får tillbaka den på tisdag. Nu ska jag fylla Lyckelis pool så hon kan bada när hon vaknar från förmiddags-sovet! Hoppas att ni alla har lika fint väder som vi har här. :-)