Alla inlägg under juli 2009

Av Tina - 31 juli 2009 08:55

Älskade Lyckeliten sitter i sängen och undrar var vi är. Klockan är tio i åtta och hennes lilla sovrufs i bakhuvudet är det sötaste jag sett. Upp ur sängen och ner på golvet tillsammans med mamma och pappa. Klättra, flina, bjuda på napp och klappa pappa "fint" i håret. Puss och mys och morgongrus i ögonen. Klockan blir åtta. Pappa säger "nu går bussen snart" varav älskade ungen börjar vinka glatt åt sin far. Smarta barn... upp i mammas famn, mot dörren, peka på pappa och med viskande stämma ljuda "paaa-paaa", vilket mottages med stor förtjusning. Upp med blicken, peka och säga "mmmPA" och sedan le stort och stolt. Mamma pussar pappa. Pappa pussar mamma. Lyckan sträcker fram munnen mot pappa, vill pussa hejdå och pappa blir helt rörd. Vinkvink och pappa går till jobbet. Lyckeli vinkar långt efter att dörren har stängts. In i soffan. Hittar fjärrkontrollen och skriker av lycka. Riktar mot teven och trycker som en galning på alla knappar. Får på textteven och zappar glatt vidare medan mamma tar av pyjamas och byter blöja. Ut i köket. Lyckliga bebisen fattar vinken och pekar övertydligt mot tallriken med Tummen, som står på diskbänken. "Mmmmmm!!" utbrister hon och medan mamma gör gröt ska Lyckan hjälpa till att hålla i påse och sked. Vi får ta den långa skeden, för hon har kommit på att hon kan äta själv och om inte mamma når att hålla längst ut på skedskaftet för att styra mellan mun och tallrik så hamnar gröten lite överalls. Gröt framför Nyhetsmorgon, stooora skedar som med iver styrs mot gapet. En paus. Mamma anar men hinner inte förrän bebis nyser ut gröt över hela sig, över mamma byxor, bordet och soffan. Torka, torka, Lyckan hjälper till. I med resten gröt i bebismagen och på med kläder på lilla kroppen. Hittar telefonen och blir lycklig igen; trycker och blippar och ler stort mot mamma då hon räcker fram telefonen. "Hallåååå" säger mamma och bebin skrattar högt. Trycker lite till och räcker fram luren igen. Mamma upprepar proceduren och den är lika rolig då med. Lilla Lyckan slänger luren, kryper iväg... kikar runt och tar sikte mot lastbilen som står parkerad på stora mattan, med dockan på flaket. Morgonen har bara börjat och nu väntar massor av spännande saker för en bebis. Älskade unge!!!



ANNONS
Av Tina - 30 juli 2009 13:00

Det finns en röd liten knopp i vårt hem. Den ska egentligen sitta på toppen av ett torn som man bygger ihop (en av de leksaker jag och mina syskon lekte med som små och som Lyckeli har fått ärva) men här hemma har den fått en ny mening: den tjänstgör som Marcus näsa. Han skruvar på den på sin egen näsa och så frågar han Lyckeli; vaaar är pappas näsa? varav hon fräckt stjäl hans röda näsa. Då Marcus låtsasgråter skrattar Lyckan glatt och strålar med hela ansiktet. :-) Och idag testade vi att Lyckeli fick ha näsan. Då Marcus är den enda i den här familjen som kan skruva på den på sin egen näsa, fick Lyckan lägga sig ner för att den inte skulle ramla av. Sedan stal jag den och sötnosen skrattade så det kluckade i hela magen. Ett lite suddigt kort fick vi på det, men ni ser ju hur glad hon är, min finaste bebis. :-)


Älskade unge!

ANNONS
Av Tina - 30 juli 2009 12:15

Jag bestämde mig redan då Lyckeliten föddes för att jag ville göra en egen "mitt första år"-bok till henne. Jag kan inte kalla mig scrap-bookare men lite åt det hållet är det kanske. Jag klipper, klistrar och försöker rita små blommor intill korten på mitt eget lilla sätt. Jag tycker att det är jätteroligt men jag ligger långt efter och det tar TID. Så det första året får räcka att göra ett album om, och nu tänkte jag övergå till fotoböcker...


Min plan är väl egentligen att först få till en om mitt och Marcus bröllop. Vi har fortfarnade inte fått ihop något album från det, även om det nu är över två år sedan! Min tröst är att syrran gifte sig 1999 och inte heller har gjort klart sitt bröllopsalbum. :-D Men iaf - en fin fotobok om det och sedan ska jag gå över till årsböcker. Jag skulle vilja ha en fotobok för varje år. En vän till mig - Linda (www.lindaskriver.blogspot.com) skrev om en rolig grej för ett tag sedan. Ett kort för varje dag ett helt år, med en kort text till, blir som en fin dagbok att ha i bokhyllan sedan. Jag tar ju så otroligt många kort på Lyckeli och på det vi hittar på, så det vore fint att ha en liten samling över vad man gör på dagarna. Annars blir det ju mest kalaskort men det är inte ofta inte de som är mest intressanta och roliga att ha sedan. Jag vill ju att Lyckeli ska kunna titta i fotoböckerna då hon är äldre och minnas alla gånger vi lekte i sandlådan, hoppade i vattenpölar, klappade kaninerna på Liseberg, tränade att gå med gåvagnen, simmade i badhuset eller lekte med kusinerna.


En bra start är att nappa på ett erbjudande från fujifilm www.fujidirekt.se/fotobok där jag får en gratis fotobok nu då jag skriver om den. :-) Så - dags att börja välja ut korten. Inte lätt, men det är iaf ett roligt dilemma.

Av Tina - 29 juli 2009 21:35

Jag fick en kommentar på min blogg till det inlägg jag skrev då Lyckeli fyllde ett år. En mycket arg kvinna tycker tydligen det är fruktansvärt att jag och Marcus ger Lyckeli veganmat ibland här hemma. Hon skrev följande:


Varför i h-vete skall barnet behöva äta veganmat bara för att ni väljer att göra det?

Ge barnet riktig komjölk .


När hon sen är stor nog att välja att avstå, så skall hon få göra det valet.


Barn behöver mjölk och kött.

Barn skall inte ersätta sånt med tabletter.

slut.


Varpå jag svarade:


Hej! Du lämnade en väldigt arg kommentar på min blogg. Först vill jag säga att du känner inte mig, du vet inte vilken sorts mat jag ger min dotter eller varför, och därmed tycker jag att din kommentar var väldigt hård och överdriven. Jag väljer att inte ge min dotter kött, fisk eller fågel för jag tycker det är vidrigt att äta andra levande varelser. Jag ser INGEN nytta med kött, bara negativa saker. Du väljer att ge ditt barn kött, det är lika mycket ett val som att jag väljer att INTE göra det. Så kom inte och snacka om att jag gör val för hennes del, för det gör du för dina barn med. (Nu vet jag inte om du har barn, men du kanske får eller så har du ju själv varit barn och dina föräldrar gjorde då det valet för dig.) Sedan ska du inte vara så snabb med att kommentera då du inte vet; jag ger mitt barn VEGETARISK mat. Hon behöver inga som helst tillsatser med tabletter, bara så du vet. Hon är fullkomligt frisk och ett mycket glatt och aktivt barn. Jag förstår inte varför DU behöver bli så arg över vad JAG gör. Jag hoppas du får en trevlig kväll.

Mvh / Tina


Jisses... jag förstår inte varför personen i fråga blev så upprörd? Många förstår inte att man gör ett lika aktivt val då man väljer att ens barn ska äta kött som när man väljer att det INTE ska göra det. Jaja - jag försökte svara trevligt tillbaka (bemöta andra som man själv vill bli bemött, ni vet) och hoppas att personen i fråga förstår att hon gick onödigt hårt fram. Vad tycker ni om hennes kommentar?


Idag har vi röjt här hemma! Så skönt att få det rent och fint, framför allt då Marcus ska jobba mycket nu framöver. Då jag har fullt upp med att underhålla Lyckan är det gott att veta att hörnen inte gror igen helt. :-) Jag har varit så himla trött också, vet inte varför, men det är en sån där dag då ingenting är riktigt roligt. Men så ringde Veronica, finaste Veronica, och kom hit för en fika med sin söta Tristan. Det kändes betydligt bättre då hon hade varit här, och Marcus var nog glad att se mig lite gladare med. Tack för besöket! Nu väntar popcorn och sedan blir det nog en tidig kväll. Sängen känns väldigt lockade.


Veronica och Tristan skriver i Lyckelis bok på hennes ettårsdag. Veronia, du är verkligen den bästa vän man kan tänka sig. Puss på dig!

Av Tina - 27 juli 2009 18:35

Jag har klurat på en sak länge nu... för "länge sen", kanske tre månder sedan, så sa min syrra i förbifarten att jag hade förändrats mycket sedan jag blev mamma. Det har satt sig. Jag känner ju själv att jag har förändrats men jag vet inte hur. Jag kan inte sätta orden på det... Jag är lugnare. Mindre bekymrad över småsaker. Jag vet dock inte om det beror på att jag har fått barn eller på allt vi har gått igenom det sista året med cancer och olyckor. Kan man någonsin veta?


Någon som också förändras, för var dag, är min Lyckeli. Hon lär sig saker heeela tiden och hon har blivit en hejare på att härmas. Allt vi säger och gör försöker hon efterapa. Det brakar på i utveckligen och jag älskar att ha möjligheten att vara så mycket med henne som jag är, så jag får se allt det roliga hon gör och lär sig. Nästan allt är roligt, tycker hon, men idag fick jag erfara EN grej hon minsann inte var så förtjust i; att gå i gummistövlar då hon var trött. Det var jättejättejobbigt och kunde man inte krypa så fick mamman vara så god att bära. :-) Men det kommer nog en dag då hon med snabba steg springer över prärien i sina gummistövlar. Fram tills dess bär jag med glädje.


Fina bebisen i sina fina regnkläder, som farmor och farfar kom med på ettårsdagen.

Av Tina - 27 juli 2009 18:16

Glömde ju säga att jag fick betala mina blåbär med 6 stycken fästingar. Fem satt i knävecken och en vid nyckelbenet. Så kan det gå - men jag är betydligt mindre sjåpig vad gäller fästingar nu för tiden än vad jag var då jag var yngre. Tur att något går åt det hållet. Något som däremot bara blir värre med åren är yrseln som kommer av karuseller. Berg- och dalbanor går jättebra, typ Balder, men sådant som går runt går fetbort. Nejnej, säger Tina och mår illa efter två snurr. Jag kan vara utan både snurr och fästingar känns det som. :-)

Av Tina - 26 juli 2009 23:46

Vi har haft en jättemysig helg på landet och är nyss hemkomna därifrån. Nu sover busungen, som halva vägen hem satt och nöp mig APHÅRT i överarmen samtidigt som hon såg på mig med de där stora, blåa, oskyldiga ögonen då hon VISSTE att jag var tvungen att reagera. Det gjorde ont som satan och då jag med bestämd röst sa "nej" och tog bort hennes hand skrattade trollungen bakom nappen och såg ytterst belåten ut. Efter ett stopp i Lilla Edet där vi grötade och bytte om pyjamas hade Lyckan svårt att komma till ro, men 2.5 km hemifrån (suck) somnade hon äntligen. Man kan ju tycka att hon borde ha kunnat göra det liiiite tidigare under den 15 mål långa resan. Men hon är så söt att hon kommer undan med i princip vad som helst. :-)


Fem liter blåbär har jag nu i frysen, samt två liter i kylen, som ska hamna i bebismage under den kommande dagarna. Inte alla, förstås, utan en del kommer säkert jag och Marcus att smaska i oss också. Det är så GOTT med blåbär och sojamjölk! Mmmmm...


Slänger in några väl valda bilder från helgen:


Marcus, Lyckeli och fabbro David är ute och tittar på när farfar sågar. Sågen låter oerhört spännande, tycker Lyckeli, och tittar fascinerat på den.


I ladan står en glassgubbe som är JÄTTEROLIG, enligt Lyckeli. Speciellt då man slår på den! Kolla in de nya, fina skorna som farmor och farfar gav i ettårspresent, bland mycket annat.


Jag måste ju slänga in ett kort på lilla familjen med, även om det inte är första gången ni får se ett sånt. Är så glad då jag lyckas få ett kort då inget ser ut att sova, gråta, grimasera eller ha ont någonstans.


Idag gick vi ner till sjön (Vänern), och medan jag plockade blåbär lekte Lyckeli med pappa, David och farmor på stranden.


David solar.


Jag och Gerd (hon är gift med Lyckelis farfars bror) i dammsuger skogen på blåbär.


Lyckan har ett så fint pincettgrepp; hon siktar in sig på ett stort bär, nyper det och drar loss, stoppar i munnen och siktar in sig på ett till. Hon verkar aldrig få nog av dem; har säkert ätit en halvliter själv på två dagar. :)

Av Tina - 24 juli 2009 00:00

Här är vi! Marcus föräldrar, deras barn med respektive (Davids Lina saknas dock) och de två barnbarnen. Barbro fyller dagen efter Lyckeli, alltså 24 juli, och jag måste här berömma Stig för den goda vegan-tårtan han hade gjort till mig och Marcus. Den var fylld med jordgubbar, hallon och körsbär - något otippat men vääääldigt saftigt och gott.


Åsa, Cristian, Amanda, Barbro med Lyckeli (den fina, sportiga klänningen, som inte kommer till rätta på den här bilden, med luva är en ettårspresent från Veronica med familj, liksom de fina strumpbyxorna; TACK!), Stig, jag själv. På golvet; David och Marcus.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se