Nu är det tungt igen. Inte hela tiden men det kommer över mig, trots att jag faktiskt inte ännu har kunnat ta det till mig riktigt. Marcus lillebror opererade bort en tumör i fredags. Han fick reda på att det var en tumör bara dagen innan, och det var också då vi fick reda på att han hade en knöl över huvud taget. Själva operationen gick bra men nu är det bara att vänta, vänta och vänta på beskedet om det är en godartad eller - vilket inte får hända - en elakartad. Det går inte, det finns inte plats för en sådan här kamp igen i familjen. Ändå tar vi striden om vi måste, självklart, och det finns ingen annan utväg än att vi vinner den i så fall.

Jag vet inte om Marcus cancer och behandlingen för den gör att jag inte har plats i hjärtat att ta till mig det här, eller om det vi har gått igenom gör att jag kan ta det med något slags lugn. Något av det är det, för det känns... lugnt just. Inte lugnt på ett uppgivet sätt utan lugnt på ett tryggt sätt. Det är en känsla jag har - att det kommer att sluta väl. ELLER så har jag inte förstått. Jag vet inte... snart kanske jag får ordning på tankarna.

Då var vi tillbaka i Mölndal efter en vecka i Dalsland, på lantstället. :-) Det har varit en bra vecka och jag har sällan sett så mycket blåbär i skogarna. Så jag har plockat... och plockat... och plockat. Tre liter blev det till slut, varav två ligger i frysen nu. De första dagarna var det helt okej väder, men även då regnet öste ner i dagarna tre hade vi det bra inomhus med sällskapsspel och m y c k e t fika. Gott ska det vara då det är semester. :-) Det var dock inte bara Lyckeli som var  uttråkad tredje dagen av regnandet, så det passade bra att åka till Uddevalla för att först hälsa på mormor en sväng och sedan gå på dop. Lilla Tristan döptes i sin mammas föräldrahem, och det var ett jättefint dop. Jag tackade för mig genom att slita sönder deras toastol (jamen fråga mig inte hur jag lyckades...) innan jag och Lyckeli for upp till landet igen.

En trappa fattigare är dock landet. Det var dags att riva den gamla stentrappan då dörren den ledde till inte längre är i bruk. Stig hade att göra, men det gick till slut. :-) Lyckeli hjälpte glatt till, som ni ser nedan.

Idag är det inte många knop här hemma. Vi ska handla lite, fylla kyl och frys och sedan är det tvättning av allt sketet som man fick dra med sig hem. Resten av veckan är det fullt upp med bröllopsdagar (min och Marcus) mamma-barn-träff och besök av en en vän från Kroatien.

Lite bad blev det allt, tidigt under veckan.

Lyckeli får smaka på blåbären jag plockade, och farmor hjälper till.

Jag och Lyckeli busar på golvet.

Veronica och Tobias hade dop för sin son Tristan i lördags. Prästen heter Kurt Olsson och har även döpt Veronica och hennes syskon. Faddrar var Veronicas syskon; Therese och Johan.

Jag fick en helt egen liten vegantårta! Så himla söt. Och GOD var den med! :-D

Lyckeli tar på sig hjälm och greppar släggan. Ska trappan ner så ska den ner, och då kan farfar behöva lite hjälp.

Fikar gör man MYCKET på landet. Det hör liksom till. Här är Davids tjej Lina på kort för första gången i min blogg. :-D