Jag tänkte uppdatera lite om vad som hände i måndags. Det var första gången som ALLA mina syskon träffades samtidigt, med familjer, och det blev ett härligt gäng kan jag lova. Alla av oss sju syskon är dock inte syskon med alla... jag ska reda ut härvan: Tobbe, Teres och jag är helsyskon. Sedan separerade mamma och pappa. Vi har ett halvsyskon på mammas sida; Maja. Vi har tre halvsyskon på pappas sida; Jennie, Christoffer och Sebastian. De tre sistnämnda är ju dock inte släkt med Maja, utan det är "bara" jag, Teres och Tobbe som är syskon med alla. Eftersom vi förlorade kontakten då pappa dog 1996, och först nu har fått upp den igen, har det inte funnits tillfälle då alla har kunnat träffats tidigare, men det tog vi igen nu! Vi var 19 stycken allt som allt, vilket blev ett rejält gäng!

Vi hade bestämt att vi skulle grilla och ha det bra hos Tobbe, men då vi kom det var det big surprise, och det var bara att packa oss in bilarna igen och dra iväg upp mot Bäckefors, till Dalslands Aktiviteter. Tobbe har jobbat där och gör det lite ännu, med deras hemsida bland annat) så han drog med oss ut i skogen med selar och annat få oss att testa två av de läbbigaste aktiviterna. Först ut var en som heter jättegungan. Man hissades upp i ett sele och sedan släppte man på en spärr, och så gungade man iväg. Jag kan gissa att det blev minst 15 meter mellan de två högsta punkterna i gunget, och det kändes rejält, kan jag säga! Sicken känsla! Dels själva suget i magen då man gungade ut över ett litet stup med en bäck längst ner på botten, men även känslan att man VÅGADE! Jag chickade lite först men sedan släppte jag ändå spärren och skrek som en idiot då jag gungade iväg. Kan starkt rekommendera den!

Sedan fick vi även prova på Europas längsta zip-bana. Man fick trava upp för ett berg, upp på en ställning, krypa i ett sele, hängas upp i en vajer och sedan vara det "bara" att springa rakt ut och åka i 60 km/h ner i en lång, upphuggen bana i skogen, 600 meter. SHIT POMFRITT va det var gött! Ojojoj... enligt säkra källor ska mitt skratt ha ekat högt i dalslandsskogarna, även om jag, mitt fån, trodde att de andra inte kunde höra det då det ju var en halv km bort. Men det kunde de!

Sedan fick vi mat. Grillat, frukt och chips hann vi få i oss innan vi packade in en sovande skruttbanan i hyrbilen och drog hemåt. Det tog ändå två timmar att köra tillbaka till Mölndal och vi var hemma runt halv två.

Tusen tack för en så bra dag, alla som var med! Det kan jag lätt göra igen. :-) Eller va säger ni - nästa gång tar vi en sexsdagars ridtur till Halden och tillbaka, va? ;-)

Lyckeli var nöjd med att tugga löv och plocka pinnar.

Här få ni en liten känsla av hur högt upp man var då man gungade i jättegungan.

Här är det jag som gungar, skitlycklig! (Fotograf: Tobias T Johansson)

Marcus körde en mer avslappnad stil och gungade i horisonellt läge. :-) Han är ju van både bungyjump- och fallskärmshoppare, så han tyckte detta var superkul, och var inte alls nervös, som en del andra var... typ alla andra! (Fotograf: Tobias T Johansson)

Här åker Teres iväg i zip-banan! (Fotograf: Tobias T Johansson)

Jag laddar i zip-banan, och Maja peppar mig. (Fotograf: Tobias T Johansson)

Och iväg kom jag! (Fotograf: Tobias T Johansson)

På kvällen var det gott med vattenmelon, tyckte Lyckeli.

Alla mina fina syskon! Från vänster till höger; Sebastian, Christoffer, Jennie, Maja, jag, Teres och Tobbe. Vi står i rätt åldersordning med, förutom att Maja egentligen då skulle stå mellan Jennie och Christoffer, då hon är en månad yngre än Jennie.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...