Jag har klurat på en sak länge nu... för "länge sen", kanske tre månder sedan, så sa min syrra i förbifarten att jag hade förändrats mycket sedan jag blev mamma. Det har satt sig. Jag känner ju själv att jag har förändrats men jag vet inte hur. Jag kan inte sätta orden på det... Jag är lugnare. Mindre bekymrad över småsaker. Jag vet dock inte om det beror på att jag har fått barn eller på allt vi har gått igenom det sista året med cancer och olyckor. Kan man någonsin veta?

Någon som också förändras, för var dag, är min Lyckeli. Hon lär sig saker heeela tiden och hon har blivit en hejare på att härmas. Allt vi säger och gör försöker hon efterapa. Det brakar på i utveckligen och jag älskar att ha möjligheten att vara så mycket med henne som jag är, så jag får se allt det roliga hon gör och lär sig. Nästan allt är roligt, tycker hon, men idag fick jag erfara EN grej hon minsann inte var så förtjust i; att gå i gummistövlar då hon var trött. Det var jättejättejobbigt och kunde man inte krypa så fick mamman vara så god att bära. :-) Men det kommer nog en dag då hon med snabba steg springer över prärien i sina gummistövlar. Fram tills dess bär jag med glädje.

Fina bebisen i sina fina regnkläder, som farmor och farfar kom med på ettårsdagen.

Glömde ju säga att jag fick betala mina blåbär med 6 stycken fästingar. Fem satt i knävecken och en vid nyckelbenet. Så kan det gå - men jag är betydligt mindre sjåpig vad gäller fästingar nu för tiden än vad jag var då jag var yngre. Tur att något går åt det hållet. Något som däremot bara blir värre med åren är yrseln som kommer av karuseller. Berg- och dalbanor går jättebra, typ Balder, men sådant som går runt går fetbort. Nejnej, säger Tina och mår illa efter två snurr. Jag kan vara utan både snurr och fästingar känns det som. :-)