Jag fick en kommentar på min blogg till det inlägg jag skrev då Lyckeli fyllde ett år. En mycket arg kvinna tycker tydligen det är fruktansvärt att jag och Marcus ger Lyckeli veganmat ibland här hemma. Hon skrev följande:

Varför i h-vete skall barnet behöva äta veganmat bara för att ni väljer att göra det?

Ge barnet riktig komjölk .

När hon sen är stor nog att välja att avstå, så skall hon få göra det valet.

Barn behöver mjölk och kött.

Barn skall inte ersätta sånt med tabletter.

slut.

Varpå jag svarade:

Hej! Du lämnade en väldigt arg kommentar på min blogg. Först vill jag säga att du känner inte mig, du vet inte vilken sorts mat jag ger min dotter eller varför, och därmed tycker jag att din kommentar var väldigt hård och överdriven. Jag väljer att inte ge min dotter kött, fisk eller fågel för jag tycker det är vidrigt att äta andra levande varelser. Jag ser INGEN nytta med kött, bara negativa saker. Du väljer att ge ditt barn kött, det är lika mycket ett val som att jag väljer att INTE göra det. Så kom inte och snacka om att jag gör val för hennes del, för det gör du för dina barn med. (Nu vet jag inte om du har barn, men du kanske får eller så har du ju själv varit barn och dina föräldrar gjorde då det valet för dig.) Sedan ska du inte vara så snabb med att kommentera då du inte vet; jag ger mitt barn VEGETARISK mat. Hon behöver inga som helst tillsatser med tabletter, bara så du vet. Hon är fullkomligt frisk och ett mycket glatt och aktivt barn. Jag förstår inte varför DU behöver bli så arg över vad JAG gör. Jag hoppas du får en trevlig kväll.

Mvh / Tina

Jisses... jag förstår inte varför personen i fråga blev så upprörd? Många förstår inte att man gör ett lika aktivt val då man väljer att ens barn ska äta kött som när man väljer att det INTE ska göra det. Jaja - jag försökte svara trevligt tillbaka (bemöta andra som man själv vill bli bemött, ni vet) och hoppas att personen i fråga förstår att hon gick onödigt hårt fram. Vad tycker ni om hennes kommentar?

Idag har vi röjt här hemma! Så skönt att få det rent och fint, framför allt då Marcus ska jobba mycket nu framöver. Då jag har fullt upp med att underhålla Lyckan är det gott att veta att hörnen inte gror igen helt. :-) Jag har varit så himla trött också, vet inte varför, men det är en sån där dag då ingenting är riktigt roligt. Men så ringde Veronica, finaste Veronica, och kom hit för en fika med sin söta Tristan. Det kändes betydligt bättre då hon hade varit här, och Marcus var nog glad att se mig lite gladare med. Tack för besöket! Nu väntar popcorn och sedan blir det nog en tidig kväll. Sängen känns väldigt lockade.

Veronica och Tristan skriver i Lyckelis bok på hennes ettårsdag. Veronia, du är verkligen den bästa vän man kan tänka sig. Puss på dig!