Jag fick en kommentar på min blogg till det inlägg jag skrev då Lyckeli fyllde ett år. En mycket arg kvinna tycker tydligen det är fruktansvärt att jag och Marcus ger Lyckeli veganmat ibland här hemma. Hon skrev följande:

Varför i h-vete skall barnet behöva äta veganmat bara för att ni väljer att göra det?

Ge barnet riktig komjölk .

När hon sen är stor nog att välja att avstå, så skall hon få göra det valet.

Barn behöver mjölk och kött.

Barn skall inte ersätta sånt med tabletter.

slut.

Varpå jag svarade:

Hej! Du lämnade en väldigt arg kommentar på min blogg. Först vill jag säga att du känner inte mig, du vet inte vilken sorts mat jag ger min dotter eller varför, och därmed tycker jag att din kommentar var väldigt hård och överdriven. Jag väljer att inte ge min dotter kött, fisk eller fågel för jag tycker det är vidrigt att äta andra levande varelser. Jag ser INGEN nytta med kött, bara negativa saker. Du väljer att ge ditt barn kött, det är lika mycket ett val som att jag väljer att INTE göra det. Så kom inte och snacka om att jag gör val för hennes del, för det gör du för dina barn med. (Nu vet jag inte om du har barn, men du kanske får eller så har du ju själv varit barn och dina föräldrar gjorde då det valet för dig.) Sedan ska du inte vara så snabb med att kommentera då du inte vet; jag ger mitt barn VEGETARISK mat. Hon behöver inga som helst tillsatser med tabletter, bara så du vet. Hon är fullkomligt frisk och ett mycket glatt och aktivt barn. Jag förstår inte varför DU behöver bli så arg över vad JAG gör. Jag hoppas du får en trevlig kväll.

Mvh / Tina

Jisses... jag förstår inte varför personen i fråga blev så upprörd? Många förstår inte att man gör ett lika aktivt val då man väljer att ens barn ska äta kött som när man väljer att det INTE ska göra det. Jaja - jag försökte svara trevligt tillbaka (bemöta andra som man själv vill bli bemött, ni vet) och hoppas att personen i fråga förstår att hon gick onödigt hårt fram. Vad tycker ni om hennes kommentar?

Idag har vi röjt här hemma! Så skönt att få det rent och fint, framför allt då Marcus ska jobba mycket nu framöver. Då jag har fullt upp med att underhålla Lyckan är det gott att veta att hörnen inte gror igen helt. :-) Jag har varit så himla trött också, vet inte varför, men det är en sån där dag då ingenting är riktigt roligt. Men så ringde Veronica, finaste Veronica, och kom hit för en fika med sin söta Tristan. Det kändes betydligt bättre då hon hade varit här, och Marcus var nog glad att se mig lite gladare med. Tack för besöket! Nu väntar popcorn och sedan blir det nog en tidig kväll. Sängen känns väldigt lockade.

Veronica och Tristan skriver i Lyckelis bok på hennes ettårsdag. Veronia, du är verkligen den bästa vän man kan tänka sig. Puss på dig!

 

Linnéa B

30 juli 2009 08:27

Jaha, nu har oxå du fått känna på bloggandets baksidor. Det sitter så mycket människor där ute och bär på en massa ilska som de måste få ut nånstans. Så då kan man ju alltid kommentera okända människors val i livet. Kan man inte göra nåt vettigt istället - få ut sin energi genom att hjälpa andra, man skulle må så mycket bättre själv då också.

Angående det här med maten så känner jag personligen inga problem med att någon väljer att ge annorlunda mat än jag, det händer troligtvis på många ställen över vår jord...
Ändå har jag inte tänkt på det så som du skrev - att jag ju oxå väljer åt mina barn genom att ge dem kött. Det var en bra insikt! Jag gör ju val varje dag vad jag stoppar i deras mun, och allt är inte direkt fantastiskt nyttigt.

kram på dig

 

Cecilia

30 juli 2009 08:44

OJ, vilken bitter människa!!!! Bry er inte om det. Jag vet, lättare sagt än gjort!
Men man kan VARFÖR man läser en blogg om man inte tycker om vad som skrivs i den??!!

Jag älskar att läsa din blogg och myser varje gång där är ett nytt inlägg:)

Stor kram på er

 

Kvack

30 juli 2009 18:08

Vilken människa. Om hon hade följt din blogg borde hon ju se att Lyckeli mår hur bra som helst och inte behöver några piller och sånt. Hon är ju hur välmående som helst. Och supersöt. Ha det bra och tänk inte på henne nåt mer.

 

Socka

30 juli 2009 19:07

Haha, vilken toka. Det är väl självklart att alla väljer. Brukar märka det där då folk frågar om min bror och hans fru (muslimer) ger sina barn gris (vilket de inte gör) och folk tycker att det är konstigt. Det ena är inte konstigare än det andra. Lika konstigt för dem att vi ger våra barn gris som för oss att de inte ger dem gris, eller för er att vi över huvudtaget äter kött alls :-) Folk har i allmänhet svårt att se att andras val är lika bra som sina egna. Ta det med ro, du gav henne ett mycket bra svar!

http://www.socka.blogg.se

 

veronica

31 juli 2009 16:35

Tack för att vi fick komma och hälsa på er. Det var skönt att få komma ut och promenera lite och snacka lite skit =) det behövs ibland.

Du skriver så snällt om mig/oss... Tack =) Och tack för att du finns, du är bäst... =)

massa kramar

http://www.randomhero.net

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...