Idag firar jag och Marcus vår andra bröllopsdag! Stora grejer, eller hur? :-) Det var väder då ungefär som idag, molnigt med lite sol på förmiddagen och sedan öppnade sig himlen alldeles efter ceremonin. Men det sägs ju bringa tur, och visst sjutton har vi ett alldeles underbart, fint och turligt äktenskap! En liten Lycka har kommit sedan dess och hon definierar ju hur bra jag och Marcus är tillsammans.

Jag bjuder på några bilder från den stora dagen för två år sedan, och sedan ska jag göra mig lite fin. Vi ska in till stora staden och äta gott och bara vara tillsammans. Lyckeliten får busa hos farmor och farfar under tiden.

Lilla blomman ska på plats.

Hela bröllopssällskapet på vigselplatsen; Dalaborgs slottsruin.

Så glada!

Min snälla mamma sydde min klänning, och jag har aldrig känt mig så vacker i hela mitt liv.

Nu är det tungt igen. Inte hela tiden men det kommer över mig, trots att jag faktiskt inte ännu har kunnat ta det till mig riktigt. Marcus lillebror opererade bort en tumör i fredags. Han fick reda på att det var en tumör bara dagen innan, och det var också då vi fick reda på att han hade en knöl över huvud taget. Själva operationen gick bra men nu är det bara att vänta, vänta och vänta på beskedet om det är en godartad eller - vilket inte får hända - en elakartad. Det går inte, det finns inte plats för en sådan här kamp igen i familjen. Ändå tar vi striden om vi måste, självklart, och det finns ingen annan utväg än att vi vinner den i så fall.

Jag vet inte om Marcus cancer och behandlingen för den gör att jag inte har plats i hjärtat att ta till mig det här, eller om det vi har gått igenom gör att jag kan ta det med något slags lugn. Något av det är det, för det känns... lugnt just. Inte lugnt på ett uppgivet sätt utan lugnt på ett tryggt sätt. Det är en känsla jag har - att det kommer att sluta väl. ELLER så har jag inte förstått. Jag vet inte... snart kanske jag får ordning på tankarna.

Då var vi tillbaka i Mölndal efter en vecka i Dalsland, på lantstället. :-) Det har varit en bra vecka och jag har sällan sett så mycket blåbär i skogarna. Så jag har plockat... och plockat... och plockat. Tre liter blev det till slut, varav två ligger i frysen nu. De första dagarna var det helt okej väder, men även då regnet öste ner i dagarna tre hade vi det bra inomhus med sällskapsspel och m y c k e t fika. Gott ska det vara då det är semester. :-) Det var dock inte bara Lyckeli som var  uttråkad tredje dagen av regnandet, så det passade bra att åka till Uddevalla för att först hälsa på mormor en sväng och sedan gå på dop. Lilla Tristan döptes i sin mammas föräldrahem, och det var ett jättefint dop. Jag tackade för mig genom att slita sönder deras toastol (jamen fråga mig inte hur jag lyckades...) innan jag och Lyckeli for upp till landet igen.

En trappa fattigare är dock landet. Det var dags att riva den gamla stentrappan då dörren den ledde till inte längre är i bruk. Stig hade att göra, men det gick till slut. :-) Lyckeli hjälpte glatt till, som ni ser nedan.

Idag är det inte många knop här hemma. Vi ska handla lite, fylla kyl och frys och sedan är det tvättning av allt sketet som man fick dra med sig hem. Resten av veckan är det fullt upp med bröllopsdagar (min och Marcus) mamma-barn-träff och besök av en en vän från Kroatien.

Lite bad blev det allt, tidigt under veckan.

Lyckeli får smaka på blåbären jag plockade, och farmor hjälper till.

Jag och Lyckeli busar på golvet.

Veronica och Tobias hade dop för sin son Tristan i lördags. Prästen heter Kurt Olsson och har även döpt Veronica och hennes syskon. Faddrar var Veronicas syskon; Therese och Johan.

Jag fick en helt egen liten vegantårta! Så himla söt. Och GOD var den med! :-D

Lyckeli tar på sig hjälm och greppar släggan. Ska trappan ner så ska den ner, och då kan farfar behöva lite hjälp.

Fikar gör man MYCKET på landet. Det hör liksom till. Här är Davids tjej Lina på kort för första gången i min blogg. :-D

Idag åker vi till landet. En hel vecka ska vi var där och bara lata oss. Det passar mig bra, för jag har varit redigt trött de sista två dagarna. Det har varit mycket det sista - vi har hittat på saker varje dag och nu känner jag för att dra mig tillbaka och bara läsa böcker och vara lite ifred. Då är landet perfekt! Där finns ju dessutom en farmor och farfar som mer än gärna roar  en liten Lyckeli medan hennes föräldrar ligger avdäckade på en filt på gräsmattan.

Innan vi åker vill jag bara passa på att gratta Veronica, som fyller år idag! Du är en riktig vän - alltid där för mig och tänk va mycket roligt vi har haft och kommer att ha tillsammans. :-)

Från en promenad igår. Mina fina.

"Hej då, alla! Nu åker jag till landet för att bada, käka gräs och kolla på traktorn."

Idag har Lyckeli fått en ny vän; Boss! Han är en, uppskattningsvis, ca 70 kg tung vovve, som hon träffade på trekalas-kalaset vi var på idag. Marcus kompis fyller 34, hans dotter fyller 1 och deras veranda fyller 1. :-) Inget av detta skedde i och för sig just idag, men det är klart att vi ville vara med att fira. Så ut till Onsala for vi, alla tre, i bil från bilpoolen, och åt grillat och sällskapade med stora delar av Marcus kompisgäng. Det är ett gäng sköna personer, så timmarna rullade fort förbi. Lyckeli klängde och klappade på Boss större delen av kvällen (hon skrattade högt av glädje varje gång hon kom nära honom) men hon hann även bada lite och käka middag tillsammans med oss. Och nästan samma mat som vi åt med - stora kickan. :-) Jag gav henne bara kokt potatis istället för stark potatissallad, som vi andra åt. Men sojaproteinet och tomaterna var mumsmums. När vi nu har kommit hem, lastat av och då jag hade kört tillbaka bilen och tagit bussen hem återstår nu bara en dryg kvart av dagen. Men den har varit bra! :-)

Lyckeli och Boss.

Lyckeli klappade, klängde, kramade, pussade och skrattade, medan Boss med mycket stort tålamod fann sig i allt. :-) Det var inte bara Lyckeli som blev kär i den hunden, kan jag säga... Marcus kastade allt varma blickar åt hans håll mest hela kvällen med. Och en vovve som behandlar min Lycka så fint står högt i kurs hos mig med. :-)

Fina familjen.

Tandläkartajm var det idag. Jag som ALLTID har haft helkassa tänder, minst två hål att laga varje gång jag varit där, har helt plötsligt varit hos tandläkaren två gånger på raken utan att ha ett enda hål! Många säger att man får sämre tänder efter att man har fött barn, men på mig verkar det vara precis tvärtom. Jag är skitnöjd! Två små antydningar bara, så jag ska skölja med flour ordentligt, så kan man lägga de pengarna det kostar att laga hål på något roligare. :-)

Efter tandläkarbesöket fick jag låna Marcus pappas bil, packade in Lyckeli och skötväska i den och for till Hisings Backa, där Sandra och Tilde bor. Annika och Elly var redan där - vissa slipper ju nöjet att ränna till tandläkaren innan ;-) - och Lyckeli blev jätteglad över att få leka med kompisar en stund. Efter glass för oss vuxna (Annika fyller förresten 22 idag! Hipp hipp hurraaaaa!) och majskrokar och mellanmål för de små parkerade vi dem i poolen en stund, innan det var dags för hemgång. Lyckeli sov som en gris hela vägen hem, och tur var väl det, för Tingstadstunneln är INTE rolig en fredageftermiddag. Långa och sega köer. Lyckeli gillar ju inte att åka bil över huvud taget så det är skönt då vi kan tajma in resorna med hennes sovtider. Tack, Sandra och Annika, för en fin dag!

Lyckeli var jätteglad över att få träffa kompisar. Här lattjar hon och Elly med Tildes gunghäst.

Sandra läser bok för tre små raringar. Lyckeli lyssnar då Sandra låter som en ko.

 Badtajm!!!

Avslutningsvis - en underbar bild på minivärdinnan Tilde. :-D

Värmen fortsätter and I LOVE IT! :-D Så himla skönt med riktigt sommarväder! Enda gången jag faktiskt tycker det blir för varmt är då jag åker buss, men va sjutton, det beror ju mer på de icke fungerande fläktarna på bussen är vädret.

Igår var vi med Marcus föräldrar och Lyckelis kusin Amanda vid Sisjön. Det gäller att var där tidigt, helts innan tio, dels för att värmen lämpar sig mer för bebisar på stranden då och dels för att man kan välja bästa platsen då få har letat sig dit så tidigt. Skönt! Det var en fin dag; vi stannade där fram till lunch och sedan blev det en skön eftermiddag med god middag hos Marcus föräldrar.

Jo! Jag vill ju visa min fina tröja med, som jag köpte i tisdag. Älskar den! Och nej - det är inte jag eller Marcus som har kladdat ner spegeln så det knappt går att spegla sig. Det är en viss liten fröken som bor här hemma hos oss. :-)

Marcus, Amanda och Lyckeli leker vid strandkanten.

Jag och Amanda. Jag ser gravid ut men de är snörningen på mina bikinibrallor som får det att puta. :-)

De två finaste personerna jag vet i hela världen!

Min fina tröja! Jag har de nya baggy-jeansen på mig med, men de syns inte så bra.

Lyckeli vet exakt vad katten säger. Den säger MJAUUUU och det berättar hon så fort man frågar. Men grejen är att även då hon VET att hunden inte säger likadant så glömmer hon sig, så när man frågar vad hunden säger så svarar hon även då "mjauuuu". :-) Då man rättar henne och säger "voff-voff" så härmar hon ju, och någon gång då och då, när vi ser en hund, säger hon faktiskt voff med en gång. Men oftast tittar hon glatt på hunden och mjauar. Även fåren i boken säger mjau. Och kaninerna! Jag tror att hon tror att de är katter, inte att fåret och kaninen faktiskt säger mjau. Men vem vet? ;-) Jag är iaf jättestolt över min fina Lyckeliten.