Nu har det hänt. Lyckeli kräktes i Marcus mun. Jag antar att det förr eller senare skulle drabba någon av oss och jag är j**ligt glad att det var Marcus som drabbades och inte jag! Nu stryker vi det från listan.

Ibland är gröten inte alls så viktig. Rent av oviktigt, faktiskt, och det finns hundra saker som man hellre gör än att äta den där gröten. Men då tar pappa till sina specialknep. Som att mammas gamla 80tals-mylittlepony får mata bebis. Då går det bra att äta. :-)

Det rullar på just nu. Dagarna går och de funkar fint att växla mellan jobb och hemmamys. Igår var jag, Marcus och Lyckeli ute och cyklade en sväng. Egentligen var det cykelpremiär i lördags men då tog vi inga kort, och då var det bara en sväng runt tvättstugan, så det räknas knappt. Men igår, som sagt, tog vi skrutten i cykelstolen och drog till lekplatsen en bit bort. Inte för att det inte är gångavstånd, men har man nu fått en fin cykelstol av sina farföräldrar så får man ju använda den, eller hur? ;-)

Innan cykelturen får man ladda med ris, trots att man åt lunch för bara en halvtimma sedan. Men ska mamma och pappa äta så vill bebis också ha!

Redo för cykeltur!

Sötaste cykelfisen i världen.

Jag och Lyckeli gungar tillsammans. Mycket mysigt!

Bus med pappa. Suddigt kort men fint motiv.  :-)

 Finaste Marcusen i världen för mig.

Det gick ganska bra med cyklingen. Hjälmen var väl inte jättepoppis men bara det var fart på cykeln så gick det bra. Bra alternativ till vagnen då vi ska iväg snabbt till bvc eller så.