När jag var liten stickade min moster Kristina en klänning till mig (hon är superduktig på att sticka både det ena och det andra, liksom min egen mamma är duktig på att sy både ditten och datten). Jag har kort från då jag är ett ungefär där jag har den klänningen, och nu är jag glad att den har gått i arv till Lyckeli. Hon är söt som socker då hon struttar runt här hemma i den.

Hej, mamma! Jag vill gå ut nu. Här är mina skor, så... nu går vi ut och leker i sandlådan, tycker jag.

Fin unge i fin klänning.

Lyckeli har blivit pysslig. Hon vill bygga torn och få dem höööga, inte bara rasa dem så fort det är två klossar på varandra. Hon vill trä på alla trägrejer på den där pinnen som hon fick med sig hem från mormor, och då hon ändå håller på kan hon ju trä på allt som passar.

Hm... så här gör man, serrö, man grejar lite så här...

Ser ni nu, ser nu va jag kan? Bara några trägrejer kvar nu.

Så! Nu är allt på, som ska vara där, och lite till.

Dagarna rusar på här. Vi har just tagit oss igenom en rejäl förkylning. Jag har fortfarande huvudet fullt av snor men Lyckeli och Marcus är turligt nog bättre nu efter helgen som var. Jag fick låna fem dvd-skivor med Dr Quinn av Lina, och har glott mig igenom dem, liggandes i soffan, snorandes. Nu vill jag ha resten också! Så, Lina, GIVE MEEEE! Snälla.