Min mormor och min morfar var väldigt speciella för mig. Så underbart varma, kärleksfulla och alltid intresserade och omhändertagande. Jag har tillbringar i princip alla lov hos dem, och det gjorde mig så ont då de gick bort. Morfar gick bort redan 1998 och mormor 2006. Jag är glad att jag fick ha dem i mitt liv och jag har hjärtat fullt av minnen från vad vi har gjort tillsammans.

Min morfar var svetsare och sedan han blev pensionär hade han en verkstad i sin källare (i huset han hade byggt själv) där han skapade de mest fantastiska saker. Det var väggur, skålar, kökssoffor och vackra ramar till mormors broderier. Då min bror och syster fick barn så gjorde han barnmöbler till dem. Jag hann ju aldrig få barn innan han gick bort så det blev tyvärr inga möbler till mina barn. Men nu har Lyckeli fått låna Jonnas (brorsans äldsta) möbler, till min stora lycka! Och hon är överförtjust, min lilla, goa unge, och klättrar på soffan för glatta livet.

 

Kvack

27 september 2009 12:27

Vilka härliga möbler och glada lilla Lyckan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går och funderar. Funderar på om jag ska börja blogga igen. Inte för att jag har så enormt mycket tid över, men för att jag tycker det var ett så fint dokument att ha kvar till mina barn i efterhand. Jag har, efter att inte ha besökt min egen blo...

Dagarna på Orust då vi delade hus med två andra familjer - nära vänner till oss med barn födda samma år som våra- rusade förbi. Lek, skratt, grodhoppartävling, kantarellplock och sällskapsspel avlöste varandra och i skrivande stund sitter jag här med...

Ja, de går, dagarna. Utan att jag hinner blogga! Fy, det får jag ändra på. :-) Vi har varit på landet, på Astrid Lindgrens värld, på landet igen, hemma... När skrev jag sist? Har jag skrivit om Lyckelis kalas? Ja, som sagt, det för länge sedan jag sa...

Idag var vi vid Näs och badade tillsammans med Lina och David. Det blåste en del och barnen hade skoj i vågorna. Benjamin satt i och för sig i gummibåten hela tiden. Krampaktigt hållande årorna och skallrande tänder, men totalt störtvägrande att gå u...

Sedan husen hemmavid började bli ommålade för några veckor sedan är Lyckeli väldigt inne på att bli målare och snickare. Målarna får nämligen gå på taket... Innan denna upptäckt levde Lyckeli i tron om att det bara var Pippi och katter som fick göra ...